Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

"Som om det är något att säga!" Hon rullades in i ett rum där hon sakta öppnade ögonen.
"Hon är vaken?" Vincent såg på sin vän och skakade på huvudet.

" Tydligen. Gå in till henne du. " Log han uppmuntrande.

Han såg på Xaden och gick sedan in. Satte sig och såg på henne.
"Hej." Sa han lågt och såg oroad ut.
"Minns du vad du heter?" Frågade han i brist på annat och hon log svagt.
"Vad skulle jag annars fråga?" Frågade han och hon skrattade men grimarserade av ren smärta.
"Aj" Kved hon.

Xaden stirrade in i rummet. Han avskydde sjukhus. Verkligen hatade dem. Att sitta där kändes som rena tortyren.

Han tryckte in knappen och väntade. Såg oroad ut.
"Du kommer få vila lite snart. " Han lämnade rummet när en sköterksa kom in.
"Hon vet iallfall vem hon är. Men hon är trött." sa han lågt.
"Vi kan åka hem."

Han nickade sakta och studerade henne i rummet. " Bra. Låt oss åka. " Sa han ärligt.

"Du kanske ska be far att se efter dina sår." Sa han lågt och gav honom en menande blick.
"Han är diskret. Säger inget till rektorn." Viskade han.

Han svalde hårt och stirrade på honom. Funderade lite över orden och skakade på huvudet. " Nej det går bra ändå. " Sa han tillslut.

Han gav honom en blick och nickade. Sedan gick han mot hissen.
"Vi måste få mer av du vet vad." Drogen de brukade andvända vid ceremnoin.

Han nickade sakta. " Kommer din far hjälpa?" Frågade han lugnt medan han följde mot hissen.