Unicornhorn & rollspelare prs

Chloe vände sig om och rynkade på pannan en liten stund.
"Varför skulle du göra det? Du sa innan att du brukar döda häxor, varför vill du hjälpa mig då?" undrade hon nyfiket.

Ben log lite.
”Om jag ska vara helt ärlig så gör jag det mest för mig själv. Jag vill veta mer om din magi och hur den påverkar mig. Och sedan känns du ändå som en schysst tjej, du är den första häxa som inte försöker döda mig” sa han och flinade.

"Jag vet inte hur man dödar en vampyr." sade hon och ryckte lätt på axlarna. Hon fuktade sina läppar men kunde inte riktigt låta bli att le lite. "Men tack." sade hon.

Ben skrattade till.
”Och det är något jag definitivt inte kommer lära dig” sa han och flinade. Han skakade på huvudet och insåg att de var påväg åt samma håll.
”Vart bor du?” frågade han. De kanske bodde nära varandra.

Chloe skrattade lätt och skakade lite på huvudet.
"Det tänker jag inte berätta, tror du jag vill bli överraskad av en vampyr eller två? Nej tack." log hon smått.

Ben kliade sig i nacken och skrattade.
"Okej, fair enough" sa han och log lite, "men det hade inte gjort så mycket för jag måste ändå bli inbjuden av någon som bor där för att få komma in" sa han och ryckte på axlarna.

Hon rynkade på pannan och såg på honom.
"Så du kan inte gå in ifall du inte blir inbjuden? Tänk om människan är död då?" undrade hon nyfiket.

"Är det ingen som står som ägare på huset så kan jag gå in, så om ägaren bor ensam och skulle dö i hjärtattack precis när jag knackar på så kan jag gå in." sa han och ryckte på axlarna.
"Det är lite komplicerat, det där systemet" sa han och skrattade, "som tur är så är vi inte så utelämnade till andras hus"

"Men min mormor äger ju huset, kan jag bjuda in dig ändå?" undrade hon och kollade upp på honom. Hon var inte riktigt säker på vart hon gick utan hon gick mest åt det hållet han verkade gå åt.

”Ja, alla som bor eller har bott i huset kan bjuda in mig” sa han och log, ”men om din mormor skulle dö, så kan jag gå in hur jag vill, även om jag inte är inbjuden. Men om huset skrivs över på dig eller någon annan, så blir jag utelåst. Men oroa dig inte, jag ska inte göra något” sa han och försökte visa att han talade sanning. Nästan sanning i alla fall. Han drog en hand genom håret och såg att de var framme vid hans stora hus.
”Jaså, då var vi här” sa han och var lite förvånad själv att de hade kommit hit. Han hade mest bara gått dit benen ledde honom.