Lumos :3 & LeoisLazyy

Tiden segade sig långsamt framåt. Tillslut beslutade Benjamin sig för att lämna biblioteket och gå ut i den friska luften. Vilken lögn, han ansåg kylan vara ett jävla helvetes påhitt och avskydde kölden mer än någonting annat. Den hade en förmåga att tränga ända ner i benmärgen på honom. Han svepte sin yttermantel omkring sig och virade halsduken flera varv runt sin taniga hals innan han nickade mot Madam Pince och för en gångs skull lämnade biblioteket. Var det någonting han var i behov av så var det ren och ofördärvad luft.

Hailey drack upp det sista av hennes honungsöl i ett svep och log.
"Ska vi till honeydukes? Jag behöver fylla på min väska innan jullovet..", menade Belle.
"Visst, men vi får skynda på.. Jag lovade Harvey att vara med och öva inför matchen mot Hufflepuff nästa vecka."
"Aah. Gryffindor mot Hufflepuff. Du vet att jag älskar dig, men jag hoppas det går sämst", Belle såg sig oskyldigt om medan hon visslade.
Hailey brast ut i ett skratt och reste sig upp. "Tack. Jag älskar dig också."

Benjamin svepte armarna omkring sig när han steg utanför de stora portarna. Det låg på tok för mycket snö på marken för att han skulle vara komfortabel. Så istället för att bana egen väg började han gå där snön redan var undanplöjd av någon annan. Han hackade redan tänder men på samma gång var det omväxlande och ganska uppfriskande att andas ren, frisk luft. "Stigen" genom snön verkade leda ner mot Hagrids stuga. Det var tänt i de, från hans synvinkel, små fönstren och det rök ur skorstenen.

Hailey fick släpa belle mot kassan och ut ur honeydukes efter att hon plockat med sig mer godis än hon kunde bära.
"Det räcker", suckade Hailey och himlade med ögonen. "Du är mig en riktig gottegris."
"Jag har aldrig sagt något annat", menade Belle när de trampade sin väg ut ur Hogsmeade.

Rätt som det var började snön återigen falla och det som förut varit svaga vindpustar tilltog så att snön som redan låg på marken vispades upp. Benjamin betraktade landskapet nedanför med lätt kisande ögon. Även om han huttrade värre än någonsin hade han ingen lust att gå in i slottet igen. Det hade gått flera veckor sedan han varit utomhus utan att vara tvingad till det. Eleverna som haft snöbolls omkring honom var som bortblåsta när vädret slagit om - vilket mest gladde honom, Han hade inget behov av att få en drös med kall snö slängd i nacken.

Hailey fortsatte framåt med Belle vid sin sida. När de var i höjd med Hagrids stuga så fick hon syn på en person med kläderna nästan helt täckta utav snö. Hon förstod snart att det var benjamin, och log varmt. Hon kunde inte hälsa, då de tog en annan upptrampad stig än honom, men höjde handen i en hälsning innan hon fortsatte framåt i snön. Hon skulle vara på quidditchplanen om tio minuter, och var tvungen att springa upp och hämta hennes kvast.

Benjamin nickade kort mot Hailey innan han vände bort blicken igen och betraktade den förbjudna skogen som nu var täckt med ett tjockt lager snö. Han drog halsduken hårdare omkring sig och försökte att ignorera sina hackande tänder. Vad hade han att göra utomhus egentligen? Ingenting. Ändå var utsidan mer lockande än det varma, upplysta slottet av någon anledning. Efter att ha stått på samma ställe i ytterligare några minuter vände han sig om för att börja bana väg tillbaka till slottet. Om inte skulle han med största sannolikhet frysa fingrarna av sig.

Hailey var nere på den snötäckta quidditchplanen tio minuter senare, och det första hon hörde var Ellie som klagade hos Harvey, deras kapten.
"Vi kan inte öva i det här vädret. Jag slår vad om att matchen blir inställd."
"Det kommer den inte. De kommer röja undan snön till matchen. Där är du ju Hailey. Okej, alla redo?"
Och snart var de alla uppe i luften, inte lika smidiga som vanligt på grund av alla lager av kläder som de hade på sig.

På sin väg tillbaka till slottet mötte Benjamin inte en levande själ. De enda som verkade vara ute var Gryffindors quidditchlag. Han kunde knappt urskilja deras små siluetter genom den yrande snön. När han äntligen nådde fram till slottet hade han frostbitna kinder och lätt darrande händer. Värmen i slottet var nästan påträngande men samtidigt välkomnande.

En timme in i träningen så var lagmedlemmarna alla trötta, kalla och dränkta i snö. De hade lyckats med en bra session. Laget var trots det olyckliga vädret på topp. Hailey hade lyckats fånga den guldfärgade bollen flera gånger. Samarbetet mellan jagarna var bättre än någonsin, och slagmännen lyckades hålla dunkarna på ett relativt långt avstånd, om man inte räknade med att en av dem - Smith, råkade slå en av dunkarna så hårt att den nästan slog Harvey som var vaktare, av hans kvast. Hailey slöt fingrarna runt den gyllene kvicken en femte gång, och den fladdrade med dess vingar för att komma därifrån, när Harvey blåste i hans visselpipa.
"Grymt jobbat hörrni. Vi slutar för idag!", ropade han.
Hailey riktade kvasten ner mot marken innan hon stannade upp med farten och hoppade av. Hon ryste till, längtandes efter att få ta en varm dusch innan middagen. Hon hade missat lunchen också efter hennes långa tid ute.