Privat mellan Masato och Cipriano

När morgonen kom så plox
Ckade Barbossa fram lite mat och ställde utanför hennes rum och gick sedan uut på däck

Nora hörde hur det lät utanför dörren och suckade lågt. Hon antog att det betydde att det var dags för henne att gå upp. Hon fixade sina kläder och sitt hår så gott som det gick innan hon gick ut. Hon log svagt när hon såg maten och började nöjt att äta. Till hennes förvåning så smakade allt ganska bra ändå.

Barbossa stod redan vid rodret och seglen hade redan hissats så att de var på väg igen.
Männen var på gott humör och städade däcket för fullt från allt fågelskit och allt som hamnat på däck under natten

Nora gick upp när hon ätit sig mätt. Hon såg sig omkring och rynkade lite på pannan åt hur smutsigt allt faktiskt var. Det hade inte alls märkts av kvällen innan. Hon gick tillbaka till sin plats vid räcket och såg ut över horisonten. Hon längtade hem.

Barbossa styrde skeppet en stund tills han bytte av med ett annat befäl och såg att hon hade vaknat och han sa åt några befäl att faktiskt börja städa lite noggrannare inomhus också så att det skulle se lite bättre ut.

Nora suckade lågt och vände sig om efter en stund. Hon granskade besättningen och lutade sig mot räcket istället medan hon såg på alla.

Barbossa gick omkring på däcket och tog upp en pistol och en trasa och började bara polera sin pistol lite innan han satte tillbaka den i bältet och han suckade lite och kollade upp i himlen.

Nora tvekade lite innan hon gick fram till kaptenen.
"Vad åker vi mot?" undrade hon och såg på honom. "Något stopp mellan eller mot... Vad var det nu igen?" lade hon till och rynkade lite på pannan.

Barbossa blev lite förvånad över att hon faktiskt kom fram till honom och han sa.
- Vi åker till den där ön som kallas Islands of Mourte.

"När är vi framme?" undrade hon och såg på honom. Hon tittade bort ifrån honom efter en stund och svalde hårt.