Cipriano & Everly [privat]

Kay valde ut ett par svarta leggings och en grå tröja. Sedan tassade hon iväg mot badrummet och låste efter sig. Cirka tio minuter senare var hon klar och klev ut igen. Hon kände sig inte mycket lugnare nu än vad hon gjort tidigare, men att Jasons kompisar inte var här för tillfället underlättade situationen lite.

Jason satt utanför sovrummet och väntade på att hon skulle komma ut. Han ville henne verkligen inget ont men han brukade inte lämna vittnen så han visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen. Han hade inte heller hjärta till att döda henne bara, hon var för oskyldig för det.

Hon stannade upp en bit ifrån Jason och knäppte händerna framför sig. Utan att säga något på en stund stod hon bara där och iakttog honom, försökte läsa av honom och få en aning om vad som rörde sig i hans huvud.
"Jag är klar," meddelade hon, trots att han säkert förstod det själv också.

Jason tittade upp från golvet och log svagt mot henne. Han reste sig upp och granskade henne lite snabbt.
"Sitter allt bra?" log han svagt och såg på henne en stund. Hon var så oerhört vacker.

Kay vred en aning på sig då hon la märke till hans granskande blick. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tycka om att få sådan uppmärksamhet.
Hon nickade som svar på hans fråga och mumlade sedan fram ett 'tack'. Han hade ju trots allt inte behövt ta sig an besväret att åka och köpa kläder åt henne.

Jason log svagt och nickade lite.
"Ehm... andra våningen är bara sovrum, ganska tråkigt." Sade han och pekade mellan dörrarna. Han sa allas namn och började sedan gå mot trappan upp till vinden.

Då Jason räknade upp de andra killarnas namn försökte hon lägga alla på minnet. Om hon någon vacker dag skulle stå ansikte mot ansikte med killarna skulle hon förstås inte veta vem som var vem, men det var ett problem hon fick bekymra sig för då. Vem som sov i vilket sovrum var hon heller inte särskilt intresserad av utan skyndade sig istället ikapp honom.

"Här har vi ett spelrum. Vi behöver inte riktigt en vind så det finns typ alla spel du kan tänka dig. Om du har tråkigt och ingen är hemma kan du vara här." Log han snett lch nickade upp mot trappan.

Kay tog sig förbi honom för att gå ända upp till vinden. Där tog hon sig en titt omkring innan hon återvände till Jason. "Tack." Hon kom på sig själv att tacka rätt så mycket, förhoppningsvis ingenting han skulle påpeka. Hon log sedan mot honom. Det var ett litet leende men det var ett äkta.

Jason såg på henne en stund, hon sa tack ganska mycket men han tyckte det var ganska gulligt. Han kunde inte riktigt hitta något negativt med henne vilket var ganska jobbigt eftersom det hade varit enklare ifall han ogillade henne.
"Vill du spela något en stund kanske?" log han snett.