{HP} Lumos :3 & Miranda Black

Chase ryckte besvärat på axlarna.
"Jag vet inte, men Madam Pomfrey har aldrig misslyckats..", viskade han. Dörrarna öppnades, och Professor Dumbledore klev in. Han lade inte märkte till Chase och Zuri på en gång, utan gick fram till Madam Pomfrey.
"Hur går det Poppy, kommer hon bli bra?" '
Madam pomfrey tittade inte upp, utan fortsatte med sina helande besvärjelser. "Jag tror det, Albus. Men det här är riktigt svårt. Det måste jag erkänna.."

Zuri fick tårar i ögonen när madame Pomfrey sa så. Hon trodde att Brinley skulle bli bra men hon visste inte säkert och besvärjelsen var tydligen svår. En liten tår rann nedför Zuris kind och hon snyftade till.

Chase lade armen över Zuris axel och drog henne intill sig.
"Det är lugnt, okej? Madam Pomfrey kommer göra allt hon kan", viskade han. "Det är nog bäst om vi kommer tillbaka lite senare", fortsatte han och började styra Zuri ut från sjukhusflygeln.

Zuri gick ut från flygeln tillsammans med Chase. Väl där utanför brast allting för henne. Hon började storgråta totalt, så mycket att hon knappt fick någon luft. Zuri satte sig ner intill väggen och la huvudet i händerna.

Chase sjönk ner bredvid Zuri och drog in henne i sin famn.
"Det kommer bli bra, jag lovar. Det ser nog värre ut än vad det är.." Han suckade och lyssnade när eleverna gick ner för trapporna. Han kastade en blick på klockan, och insåg att det var dags för middag. Han kunde höra hur eleverna viskade om Brinley och quidditcholyckan. Vissa som gick förbi sjukhusflygeln kastade till och med blickar genom glasrutorna, till den grad att Chase irriterat sade åt dem att gå ner. "Det där är oförskämt!"

Zuri grät i Chase's famn ett tag. Hur länge visste hon inte. Det var många som gick förbi och kollade in i sjukusflygeln och på dem. Hon tänkte att det måste vara middag snart. Eller så hade det redan varit.

Logan gick upp emot stora salen från fängelsehålorna. Han kände sig som slut ärligt talat. Det var visserligen inte Han som hade skickat dunkaren mot Harper, men han kände sig skyldig på något sätt ändå. Kanske borde han, som lagkapten, gå och se hur det var med henne...? 'Eller nej', tänkte Logan 'han var slytherinare slagverkare och coolast på skolan, punkt slut.' Men på något vis styrde benen automatiskt honom bort från stora salen och istället mot sitt nya mål, sjukusflygeln.

Brinley slog långsamt upp ögonen och såg sig omkring. Hon var i sjukhusflygeln, och hela hennes kropp värkte. Särskilt huvudet, nacken och axlarna. Hennes huvud var till och med inlindat i bandage. Hon drog upp täcket. Madam Pomfrey var inte där. Kanske pratade hon med professor Dumbledore inne på hans kontor?

Zuri lyfte upp huvudet. Med rödgråtna ögon tittade hon på Chase.
"Vi kanske borde gå...", mumlade hon. Med lite hjälp av Chase reste Zuri sig. Benen var stela efter att de suttit så långe. Långsamt gick de iväg.

Lohan var nästan framme nu. Bara några korridorer till. Efter några svängar såg han dörren framför sig och gick med snabba steg. Snart var han framme och han undrade om han verkligen skulle gå in. Logan tog ett djupt andetag och tryckte ner dörrhandtaget, dören gnisslade lite. Han gick in och stängde sedan dörren efter sig.

Chase hjälpte Zuri ned för trappan och in i den stora salen. Det var fortfarande många där.

Brinley behövde inte kolla på dörren för att se vem det var. Hon såg det redan i ögonvrån. Dessutom ville hon inte att Winter skulle se hennes blåslagna ansikte. Hon svalde hårt, och tittade bort.

Logan såg en rörelse i ögonvrån till höger om sig vid en av sängarna. Han väde genast blicken ditåt och såg någon ligga i sängen. Troligtvis var det Harper. Med långa steg gick han dit. Ungefär en halvmeter ifrån stannade han.
"Hej", sa Logan.