[prs] the mission

"Vi skulle aldrig glömma dig!" fylde jag i.
Diam gav oss en tveksam blick och sen sa hen (bara för att hen är hen) "CHOKLAD!!!!!!!!!"

Daim kommer ut och vi säger att vi inte ska glömma henne och går vidare

"Hur tar vi oss till New York?" Frågar jag de andra.

"Hmmmmmmmmmmm......................... No idea!" säger jag och suckar.
"Vi kanske kan ta några pegasar!" säger Linn

"NEJ!" skrek jag. "Vi kan skuggresa, det är mycket snabbare!"

"Men orkar du ta alla oss då!?" frågar jag Daim försiktigt.
Visst hen var stark men så stark att hen kunde skuggresa fem personer till new york tror jag inte att hen är.

"Jupp! Om Nico klarar av att skuggresa en staty och två personer från hela Atlanten kan jag det." svarade jag självsäkert.

"Okej då...........!" säger jag och räcker Daim min hand.
De andra tar tag i oss och sen far vi in i skuggorna. De viskar åt oss att joina dem i deras sorgsamma mars men vi bara far förbi. Efter vad som känns som en evighet så står vi på 5th aveny med solen i våra ögon.

Jag har aldrig skuggrest tidigare. Det var värre än vad jag trodde. Jag klamrade mig fast vid Daim och Noora.
Enligt mig hade det varit bättre om vi åkt med pappas bil!
Det känns mycket bättre när vi landar på 5th aveny.
"Snälla! Det där vill jag aldrig göra om!" Säger jag omtumlat.

"IGEN IGEN!!!!" skriker Daim och sen svimmar hon.
"Jaha..........Då får vi väl vänta en stund då............" säger jag och suckar.
De dödliga runt om oss stannar och kollar på vår avsvimmade kompis.
"Vad glor ni på!" morrar jag och lyfter upp Daim