Avatar legend of Vera - Nutid

Flamman suckade nu vart diskutionen inte nå intressant längre han ville han lite panik. Han tog upp några fler knivar och fick dom att brinna. Han kastade knivarna mot det som såg ut att verka vara ett kärlekspar. Lite panik kunde man få eller vad det för mycket begärt??.

Serena tittade på Leon, i väntan på att få ur honom vad det nu var han satt och ruvade på.

När personerna inne i huset hade svimmat av Kiaras lilla lek började hon rota i deras lådor och skåp efter något roligt. Hon hittade bland annat en klänning i kvinnans rum och lite vapen i mannens rum som hon tog med sig.

Flamman bÖrjan kasta knivar som stod i lågor mot Serena och Leo. Leon ryckte till när en brinnande kniv landade bredvid dom.
" vi blir atackerade " sa Leon. Han kunde inte se vem som atackerade dom än men från träden kastade någon eller några brinnande knivar

En anan i armen hade kommit fram till byn kiara var i hans namn var Kiba och han var en vattenbändare. Han började styra människors kroppar med blodbändning. Kina hade specialicerat sig endast på blodbändning samt att hela. Hans andra kunskaper kring vattenbändning använde han inte så mycket. Kiba var en kille på 170 cm lång han hade brunt långt hår uppsat i hästsvans och bar en svart tröja med en ljusblå kortärmad tröja över. Han bar svarta byxor samt bruna höga skor. Hans ögonfärg var blå. Han fick mänbiskopens att hämta värdefulla saker åt honom.

Serena ställde sig upp.
"De är uppe i träden" sa hon och stampade i marken. En stor bit sten flög upp i träden, och ett gnyende och en duns på marken visade att hon hade träffat sitt mål. Hon tog Leons hand och började springa mot vattnet som Tempi och Vera stod i.
"Spring! Vi blir attackerade!" vrålade Serena och Tempi tittade upp.

Leon kom springande efter Vera ryckte skrämt till och tappade vattnet hon höll på att bända.


Flamman tog sig upp på fötter och mumlade ilsket och knäckte sin rygg och började skuta brinnande pilar mot de 4 ungdomarna. Skulle dom redan gå de var så tråkiga.

Tempi stannade till, vände sig om och fick halva sjön de hade stått i att resa sig. Hon skickade hela lasset med vattnet mot personerna som kom springande. Den andra delen av sjön lyfte hon och skapade en isvägg som blockerade vägen som de sprang på.
"Vi måste hitta någonstans att ta vägen" skrek Tempi och började springa igen.

Vera och Leon kom efter Tempai
" jag vet ett ställe men vi måste fortsäta springa täcka vägen bakom oss för den som atackdrar oss är enligt ryktena om honom farlig " sa Leon. Vera såg på Leon
" vem atackerar oss ? " frågade Vera
" Flamman " sa Leon.

"Har aldrig hört namnet" sa Serena och fortsatte springa.
"Håll i er!" sa hon och gjorde en rörelse med händerna. En stor skiva sten dök upp under deras fötter, och de kunde nu stå stilla och låta Serenas händer sköta jobbet, plus att det gick lite fortare än att springa när skivan gled på marken. Tempi stod vänd mot attackerarna och drog vatten från gräset och luften och kontrade deras attacker.
"Vart ska vi?" frågade Serena.

" till en äng 10 10 mi norr härifrån " sa Leon. Flamman gav upp atacken och försvann in i skogen han hade bättre saker för sig än att springa efter 4 ungdomar. Som tex att bara vara sitt olydiga jag och Cilla. Det var otroligt få ledarfolk som kunde få styr på honom.

Serena fortsatte styra och kom efter lång tid fram till platsen Leon menade. Attackerarna hade slutat för längesedan, men hon hade valt att fortsätta, man visste aldrig. Hon lät stenplattan försvinna och lade sig ner på gräset, och sträckte på hennes armar. De värkte. Hon lade ena handen på magen.
"Jag föreslår att vi spenderar första natten här, och att någon fixar något att äta på stormköket" sa hon och hörde hur hennes mage kurrade.