The four kingdoms

Hon red snabbt tills det mörknade och när hon stannade kom hon och tänka på hästen som var helt slut. Hon steg av och klappade den. "Förlåt" mumlade hon och började sätta upp ett läger och mat.

Cedric kom till nästa by och bytte ut hästarna och började rida vidare. Han kunde höra hur vargarna började närma sig och han såg över axeln.
"Jag hoppas inget händer henne."

Hon hade inte sovit så mycket den natten och mitt på dagen nästa dag var hon helt slut. Men hon visste att hon var tvungen att hinna fram före generalen. Hästen var utvilad och mätt så han mådde utmärkt. Hon nådde bergets fot vid eftermiddagen.

Cedric väckte Lilly.
"Vi är nästan framme prinsessan. Vi borde rida in resten av vägen."

Lilly nickade och hon tog en av hästarna och tog sig upp. Hon var nedstämd och såg oroat på Cedric.
"Tack.."

Jo kom ut på en större väg och var glad över att få slippa skogens skuggor ett tag. Hon undrade om hade missat de när hon hörde ett dovt ljud komma närmare. Hon pustade ut. Om hon hade kommit lite senare hade hon missat de. Hon gömde sig bland träden igen.

(hoppa lite fram)

Kungen hade lyssnat på vad sin dotter hae sagt och tagit på sig sin rustning och tillsammans med sin dotter och sin arme började de att rida. Men inte för att kriga. för att för en gångs skull få slut på den här mardrömmen.

Hon ramlade till marken med en duns. Hon hade brännskador och sår överallt. Jo hade slagits med generalen för ungefär en timme nu och hon var på sin sista sträcka. Hon hade fått in en massa med attacker och även om hade också blödde ymnigt så stod han fortfarande upp och kämpade, vilket hon också tänkte göra.
Så hon reste sig upp igen.

En vattenvåg sköljde in över generalens män och ridandes kom vattenrikets arme med Lilly i farten. Hon slängde sig av hästen.
"Jo!" Hon såg sorgsen ut.
"Vad har du gjort?" Hon såg argt på generalen.

Hon såg vattenarmen komma. Hon kanske inte skulle dö idag ändå. Hon log och ramlade sedan till marken. Hon var knappt vid medvetande.

"Jo?!" Hon andvände vatten för att föra bort henne och armen fick snart ner generalen. Lilly satt och helade Joanne och hon grät tyst.
"Jo vakna snälla. dö inte"

En man kom in och bugade sig.
"Jag kan ta över." sa han och såg på Joannes svaga kropp