fantasy roll

Neflite nu var det dag och det var nu bar 1-2 dagar kvar tills demonen skulle ta sig ur tennisspelarens racket och det första skulle bli klar.
Men han gick nu ut ur huset i sina mänskliga kläder och undrade om poliser hade hittat kroppen från i natt.

Ezra gick ut från klassrummet. Dagen var slut och hon skulle äntligen hem. Hon började gå bort korridoren när hon hörde fotsteg bakom sig och någon som ropade på henne. Ezra vände sig om och möttes av Cass som sken som en sol som vanligt. "Hej Ezra! Ska vi ta följe hem?" Ezra log. "Visst." De gick tillsammans genom korridoren. Cass var en av Ezras vänner. Hon gick i hennes parallel klass och hade nästan samma intressen som hon själv. Tyvärr kunde de inte träffas mer än i skolan pågrund av avståndet.

De gick på bussen och satte sig. Ingen annan från Ezras klass var där. Ezra slappnade av lite. När bussen skakat igång skiftade Cass ansiktsuttryck "Jag hörde om vad som hände imorse... Du får inte låta de göra så mot dig!" Hon sa det lågmält. Nästan som en viskning. "Det är okej Cass. Du, jag löser det. Okej?" Det kändes fel att ljuga för Cass, men hon ville inte att hon också skulle bli indragen i det. Cass nickade långsamt. Det blev sedan tyst mellan dem. Tillslut ropade de upp stationen Cass skulle av på. "Hejdå Cass!" Hon vinkade till svar. Nu satt hon ensam på sätet. Hon tog upp mobilen och började läsa lokalnyheterna. En tenniscup för barn, en artikel om miljön och en artikel om ett mord. Hon läste artikeln. Hon rös. Samma natt som hon varit ute hade det begåtts ett mord helt utan spår. Hon bröts ur sina tankar när bussen stannade. Hon gick av och gick hem mot sig. Då såg hon Masato. "Hej!" Hon vinkade mot honom för att göra det tydligt att de var hon som hälsat.

Masato snodde rung och sa.
-Hej....vad roligt att träffa dig...

**haha mycket roligt**tänkte han elakt

Masato hade svarat. "Så, mår du bättre idag?" Ezra log lite.

Neflite nickade och sa.
-Mycket bättre.
Var nog bara tillfälligt.

**Du skulle bara veta att det var mig du träffade igår kväll**tänkte han

"Vad bra!" Hon sa det entusiastiskt och log mot Masato. "Så Masato. Jag skulle gärna villja träffa dig igen. Vill du kanske, jag vet inte ut och springa med mig senare idag? Jag ska springa en åtta kilometers sträcka och det hade varit trevligt med lite sällskap." Hon log igen och hoppades på ett ja.

Neflite såg på henne och sa.
- Naturligtvis kan jag det,.

Han lyssnade på ljud omkring och hörde fåglars kvitter och en hund som skällde lite längre bort.

( vi kan ju bestämma tillsammans när Hon ska upptäcka att Masato är en slags demon)

"Okej. Jag går hem och gör mig iordning så kanske vi kan ses här om en halvtimme?" Ezra skrapade lite med foten i marken.

Han nickade och sa.
- Naturligtvis.
Vi ses.


Han kollade sig omkring, hans plan att ha en sådan som människorna kallade för vän verkade funka perfekt.

"Okej!" Ezra kännde hur hon rodnade lite. Hon visste inte varför, men hon ville iallafall inte att Masato skulle se det och tycka att hon var konstig så vände sig om hastigt och började gå. Hon gick förbi hotellet och bort mot den stora villan. Hon tog fram nycklarna och låste upp dörren. Hon hängde upp sin väska på en krok i hallen och gick mot trappan som hon sprang uppför. Hon gick in på sitt rum och öppnade sin stora garderob. Hon satte sig på huk och tog ut ett par träningsockar, ett par svarta leggings, en rosa löpartröja och en grå hoddie som hon vant satte på sig. Hon satte upp håret i en hästsvans och letade upp sina hörlurar som hon kopplade in i mobilen. Hon såg sig i spegeln. Hon vände snabbt bort blicken. Om det var något hon hade lärt sig var det att aldrig se sig själv i spegeln för att inte hitta brister hos sig själv att vara deppig över.

Hon gick ner till köket och fyllde en vatten flaska som hon fäste i dragkedjan på en utav hoddiens fickor med en krok. Hon gick till hallen och satte på sig sina löparskor för att sedan gå ut och låsa dörren efter sig. Hon gick förbi hotellet och bort mot busstationen där de skulle mötas. Masato var inte där än. Hon tog upp mobilen för att se hur mycket klockan var. Det var inte konstigt att Masato inte var där än för det hade inte ens gått en kvart än. Ezra satte sig ner på en skranglig bänk och satte på sig hörlurarna för att lyssna på musik. Hon satte på en spellista med klassisk musik och började lyssna. Vanligt vis brukade hon inte gilla den typen av musik men nu kändes den helt rätt. Hon lutade sig lite tillbaka och bara lyssnade på stråkarna, pianot och blåsinstrumenten som spelade.