[PRS] Allyson & WeasleyHufflepuff (PJO HP)

"Jag kan bara säga till de att Tartarus är en mördare och vi alla kallar honom för död. Jag pratade om Tartarus för Potter kallade mig för dödsätare." svarade jag på hennes frågor.

''Nice drag där, Nicole'' Jag flinade och boxade till henne på axeln lätt.
Vi gick tillbaka till lektionen.
Grubbly fick syn på oss och rynkade pannan.
''Varför har ni inte på er era skoluniformer flickor?''
Jag blev lite irriterad.
''Därför att de inte är vår grej, de är sexsistiska och de kliar,'' jag försökte att inte låta alltför tröttsam.

"Men ni är iallafall tvung..." började hon.
"Hur är vi tvungna bara för att vi går i den här skolan så är vi inte tvungen till något, du bestämmer inte över mig bara för att du är min professor." sade jag irriterat och blängde på Grubbly-Plank som såg rädd ut. Jag orkade inte med den här lektionen och började gå till slottet.

''Stop! Ni kan inte rus....''
Jag följde efter Nicole upp till slottet.
Hon tittade sedan mot den mörka skogen.

"Em.. Will jag vill inte vara otrevlig.. men jag har inte varit ensam på länge och jag vill utforska den där mörka skogen är det okej?" frågade jag henne osäkert vilket var sällan jag var osäker. Jag var glad att Nico inte var här annars skulle han bara reta mig.

''Javist. Jag fattar'' Jag nickade mot Nicole. ''Jag tänkte titta runt i slottet lite'' så att det inte blir så förvirrande.
Nickole nickade tillbaka och gick sedan ner till skogen.
Jag gick upp mot skolan och började att 'utforska'.

Jag sprang till skogen där det var härligt. Det var mörkt och såg lite ut som lägrets. Jag slängde mig på marken och blundade och kände den svala luften på mitt ansikte. Den sköna tystnaden jag inte hört på länge. Jag stängde av mina öron och tänkte inte på något. Efter ett tag öppnade jag långsamt mina ögon och såg fyra pojkar. Två av de visste jag vem det var, det var James och Sirius och de andra två visste jag inte vilka det var.
"Vad vill ni?" frågade jag irriterat.
"Varför ligger du på marken och låtsas som om du är död?" frågade Black.
"Det har du inget med att göra." sade jag och reste mig upp och klättrade fort upp i ett träd.
"Hur kunde du klättra så fort." frågade pojken med brunt hår förvirrat.
Jag svarade inte utan sprang från träd till träd och sen var jag långt borta från de.

Jag gick i en korridor inne i slottet. det var kallt och jag önskade att jag hade lånat en jacka eller något av Nicole.
Jag längtade tillbaka till Halvblodslägret, men tänkte inte svika Nicole. Hon verkar inte heller gilla det här. Det märks på sättet och hennes ögon. Den idiotiska Riddle var anledningen till att vi var här.
Jag var så djupt inne i tankarna när jag gick in i någon. Typiskt mig! Jag fortsatte att gå.
''Se dig för'' mumlade gestalten jag hade krockat i. Jag vände mig om och där stod en kille med svart axellångt flottigt hår och krokig näsa.
Jag ignorerade honom och fortsatte att gå.

Det var väldigt mörkt nu och jag kände mig för att använda mitt svärd. Jag tog bort mitt svarta armband som blev till stygian iron och inget monter skulle vilja komma nära det, för det skulle vara rena självmordet. Jag kunde höra några springa så jag la tillbaka mitt svärd så att det blev till ett armband. Jag kunde se de fyra pojkarna komma flämtande till mig.
"Hur kunde du springa från träd till träd utan att ramla vem är du egentligen." flämtade Sirius fram.
"Något du inte borde lägga dig i dö..." sade jag och var nära på att säga dödling.
"Men du är inte ens trött." fortsatte Sirius.
"Okej jag ska säga sanningen.." började jag och de kollade förväntansfullt på mig. ".. jag har övat i flera år på att springa i träd och att jag inte är trött är för att jag har tränat ända sen jag var liten."
"Men varför är du och din vän så anno.." började killen med brunt hår och många ärr.
"Jaså det kommer från dig va.." började jag och han började se nervös ut och hans vänner började skruva på sig oroligt. ".. alla är annorlunda det skulle vara hemskt tråkigt om alla var som en själv ingen är normal så du borde hålla din käft låst, varulv."

Jag brydde mig inte om killen med krokig näsa. Antagligen en till tönt som Black och Potter.
Jag hade ingen lust att titta runt i slottet. För mycket vimmel ljud. Jag vände mig om för att gå tillbaka till mitt och Nicoles rum när någonting anföll bakifrån.
Jag var beredd. Tränat i år. Jag drog fram mina dolkar som jag alltid hade på mig och högg huvudet av gorgonen.
Dödlingarna flämtade till. Vissa grät. Jag muttrade. Diset. Det är irriterande att inte veta vad de ser.
Jag pustade ut. Flämtande sprang jag i ritning mot den svarta skogen. Nicole måste få veta. Fans det ett monster där finns det fler.