Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

JAne såg på runan lugnt och nickar och tänker
-Tror det eller görs den längre in när de har fått ett band. Alec har älskat en flicka förr och bev trolovad men hon försvann och hittades död i skogne och nej jag e inte skyldig även hon hatade mig och gjorde en ska emot mig som jag måste genom lida på er hemväg. hon gjrode mig til nycklen till muren
sa hon och visade en runa på sin hgra arm som än var röd runt och man såg det hade varit tortyr av fått den då den var djupt satt.
-Alec förlät henen aldrig och lät itne enes dem begrava kroppen, han lät vargarna ta den.
sa hon lugtn


Alec flinar emot henne och ruffsar henens hår bara oc gci vidare.
-Jag litar på dig det gr jag men utseende med bllomor hos mig gåri nte
sa han

Blaze rös till. Alec hade gått igenom mycket, det fanns nog mer saker som han dolde. Men å andra sidan var det ju ingenting som angick Blaze. Han funderade om den här flickan besvarat Alecs känslor. Han tvivlade en aning på det för varför skulle hon i såfall ha utsatt hans högra hand för en sådan tortyr?
"Har han inte älskat någon sedan dess?" Han kunde inte låta bli att fråga trots att det som sagt nog inte var någonting han behövde veta.


Det pirrade förväntansfullt till i magen då han rufsade om hennes hår. Det var en till vänlig gest han visat henne. Och att han litade på henne gjorde henne glad.
"Har du ens någonsin sett dig själv med en blomma i håret? Du passar i den," upprepade hon sig själv. Det var ju sant.

Jane kollade på honom
-Alec har inte låtit någon komma nära hans känslor igen inte ens jag. alec och jag har en gammal romans när vi var yngre. Flickan kom på det. Han kommer nog låta det komma frma igen, han behöver bara en som kan få han kliar sig i nacken igen
sa hon och flinar.



Alec såg på henne
-Jag får fråga jane det senare hon kan nog stärka ditt påpekande
sa han och log emot henne nu och man såg något har börjat väckas i honom.

Att hon och Alec hade haft en romans en gång i tiden var någonting som förvånade Blaze, trots att det egentligen inte var någonting konstigt med det. Han kunde faktiskt se en likhet mellan dem och varför de skulle ha fallit för varandra.
"Kliar han sig i nacken när han är kär?" frågade han sedan förvirrat.


Väl tillbaka på slottsgården stannade hon. Det förvånade henne smått men hon skulle faktiskt kunna tänka sig att stanna kvar här en stund till. Hon trivdes helt okej. Men det var ju naturligtvis tack vare Alec och Jane - de båda hade uppfört sig bra och inte gett henne någon orsak att ångra sitt besök här.

AJne flinar och såg på honom
-Han gör det när han blir generad. Han har ej gjort detta på 60 år.
sa hon och såg på honom och flinar lite grann.
-Denna runan kan du se på Alec, ilska
sa hon och visar den.

Alec flinar ltiegrann.
-vi kanske borde hitta dem andra två så fljer vi er till muren
sahan

"Har ingen lyckats göra honom generad på sextio år?" Blaze kunde inte annat än bli imponerad. Han själv rodnade stup i kvarten - det var ingenting nytt. Han såg sedan på runan som hon visade honom, den som symboliserade ilska. Alec verkade som en ganska bitter kille, det lät logiskt att det nog låg mycket ilska under hans yta.


Jessa nickade instämmande. Hon antog att Blaze antagligen var inne på sitt rum eller i Janes sällskap.
"Jane gav förresten en bok till oss - till Blaze - igår. En som handlar om våra runor och som tydligen stals någon gång under kriget," berättade hon.

Jane tänker
-Alec har ilska i sig det sysns i hans ögon, men även sorg.
sa hon och kollade på honom mjukt och log lite grann
-Även glädje har han, men du får ju visaera runer en dag
sa hon direkt

Alec nickar
-Antar sällskapsrummet hon drar kilalr dit vid tillfällen hon försöker charma dem
sa hon och gickdriekt emot det rummet

"En dag?" upprepade han och såg ivrig ut. Betydde det att hon ville träffa honom igen? Han kunde bara hoppas på att det var så. Han hade som sagt faktiskt börjat tycka om Jane och skulle gärna träffa henne igen.
"Betyder det att det här inte är första och sista gången vi ser varandra?"


"Du känner henne bra," kommenterade Jessa och skuttade sedan efter honom. Det kanske var onödigt av henne att säga: det var väl klart att de två kände varandra bra eftersom de träffades dagligen och jobbade ihop. Jane var hans högra hand av en anledning.

Jane log emot honom och kudne inte ltåa bli skratta av hans reaktion
-Alec will be king, han kommer sluta fred det vet du. jag vill träffa dig fler gånger jag e inte klar med dig och era runor
sa hon sött och log.


Alec gick lugnt och flinar
-för bra, vi hade romans för hundra år sen.
sa han kort och gick in i slottet

Hennes skratt smittade av sig och han kunde inte låta bli att le för sig själv. Rodnade gjorde han också: hade han varit för ivrig?
"Du kan alltid sända bud till Jessa när du vill träffas," mumlade han blygt fram.


"Trevligt att se att ni håller ihop ändå." Det var inte helt ovanligt att två alver som gått skilda vägar inte ville ha mer kontakt än nödvändigt med varandra.
"Ni påminner om varandra utseendemässigt," tillade hon sedan.