[PRIVAT] Youtuber

Dan ryckte på axlarna. "Egentligen inte", erkände han. Han brukade inte gå och lägga sig speciellt tidigt. Det blev mest vakna nätter upp till elva, med Tumblr och internet. Sedan var det så pass svårt att sova, så vanligtvis brukade han kanske somna vid ett-tiden. Men den vanan försökte han bli av med.

Cass nickade sakta. Allting var så tyst. Phil låg förmodligen och sov nu så dem kunde ju inte föra liv. Hon lutade sig bak och la sig på rygg i sängen. Taket i rummet var alldeles vit, den motsatta färgen jämfört med Cass' sovrum. Här var allting vit, men hemma hos henne var allting svart.
Helt plötsligt började hennes mobil durra till och hon tog snabbt upp den. Hon såg ner på skärmen och såg ett ord hon hade längtat efter länge, mamma.

Dan rätade på ryggen.
"Vem är det?" undrade han nyfiket.

"Min... Min mamma" sa Cass och log brett.
Hon hade inte hört från sin mamma på över 1 år nu eftersom hon jobbade så mycket. Cass svarade snabbt innan signalerna försvann.
"Hej!" sa hon glatt och tog ett hårt tag om Dan's hand.

Dan väntade spänt på vad hon skulle säga. Han mimade "Högtalare?" till henne, för att han ville också höra vad som sades. Musiken hade tystnat nu, så det fanns inga hinder.

"Mamma, vänta, jag ska bara sätta dig på högtalare" sa Cass och gjorde som Dan hade frågat.
"Va? Varför då?" sa hennes mamma, med en tydlig New York accent.
"Jag- jag är med en vän" sa Cass. Hon visste inte riktigt vad hon skulle kalla Dan för.
"Vid den här tiden? Vem är det?" sa hennes mamma.
Cass gav Dan en blick som sa att han kunde prata.

"Ehm, hej. Jag heter Dan", sade han nervöst och såg frågande på Cass. Vad skulle han säga?

Cass gav honom tummen upp.
"En kille Cass? Redan?" skämtade hennes mamma.
Cass kunde inte låta bli att luta huvudet i händerna.
"Mamma! Han kan höra dig!" sa hon och kände hur hennes kinder hettade till.
"Förlåt" mumlade Cass åt Dan.

"Det är okej", mimade Dan tillbaka. Han tyckte själv att det var ganska roligt att höra något sådant. Han hade aldrig sett sig själv som en kille någon träffar, han hade mer sett sig som den som träffar någon.

"Var det något du ville?" sa Cass.
"Jo, jag tänkte fråga om det var okej om jag, Henry, Fiona och Hannah kunde komma och hälsa på någon vecka, vi alla saknar dig så mycket" frågade hennes mamma.
Hon behövde inte fråga igen.
"Självklart!" sa hon och log, även om hennes mamma inte kunde se det.