PJ PRS [H@nna & Holytail]

(PERCABETH!!!)

Zacks hjärta sjönk när han såg Chelseas ansikte. Såklart hon var arg på honom, men han var arg på henne också.
Eller arg är inte rätt ord.
Avundsjuk.
"Chels!" sa Zack och stannade framför henne. "Eh... Hej! Du undrar säker vad jag vill och det... gör nog jag också om jag ska vara ärlig men alltså..." Zack tappade orden. Vad skulle han säga utan att verka idiotisk? Men sedan kände han att han inte brydde sig om han verkade korkad. Han ville bara få tillbaks sin syster från de där Hefaistosbarnen.
"Du... Förlåt för... allt!"

Chelsea stod stum ett tag. Smälte orden. Lät dom sjunka in. Och så kastade hon sig i sin brors armar. Ger honom en hård lång kram.
"Förlåt, för att jag kan vara så jobbig ibland!" Säger hon och känner tårarna rinna.
Hon visste inte vad som hade startat så dom blivit arga på varandra. Men hon brydde sig inte.
För hennes del brydde hon sig bara om att bli samma igen.

Zack blev förvånad när Chelsea kramade honom, men glad. Han drog henne närmare intill sig och log när han kände doften av hennes hår. Efter ett tag släppte han taget om henne, klev ett steg bakåt och log.
Plötsligt så verkade Chelseas ansikte bara i ett gyllene ljus. Dörren till Hefaistos stuga öppnades och en flicka kom ut, flinade och tittade på någonting ovanför Zacks huvud.
Zack flämtade och tittade upp.

"Wow!" Sa Chelsea och kollade på Zacks gyllene sken ovanför huvudet.
"Hej! Son till Apollon!" Sa Valerie plötsligt som dykt upp vid Chelseas sida och hade lagt en arm om henne.
Hon log. Det gjorde Chelsea också.
"Apollon då, då!" Sa Chelsea retsamt.
Och kände att hon älskade alla på lägret. Dom var hennes familj. Vänner. Släktingar.

H@nna!!! JAG VILL ROLLA SNÄLLA SVARA.......-.-

Har spelat match hela dagen, också börjar du tjaja direkt... Suck...

Jaja okej.... Förlåt. Men jag saknar den här^^

~Tre månader senare~

(Okej, det är tre månader senare, men vi SÄGER att det fortfarande är sommar, och att dom har pratat med sin mamma så att hon inte är orolig och allt sånt! *Magisk gest*)

"Kom igen nu!"
Zack spelade basket tillsammans med de andra barnen från Apollons stuga. Han fick en pass från en tjej med kortklippt, rött hår och kastade iväg den mot korgen. Bollen studsade lite mot kanten, kan kunde fortfarande inte göra lika perfekta kast som de andra i stugan, men bollen åkte i alla fall i.
Zack passade Mira, en tjej med långt, blont hår och lysande, blåa ögon, som dribblade mellan benen på en lång kille och kastade iväg en trepoängare som landade klockrent i korgen. Zack älskade basket, nästan lika mycket som han tyckte om bågskytte.

"CHEEEEEELS!!" Skrek Beatrice lyckligt när hon öppnade paketet som var från Chelsea. Däri låg en platta i guld som sa:
"Bea are flawless". Beatrice fyllde 15 år och alla i stugan hade jobbat hårt med alla presenter och dekorationer. Beckendorf och Valerie hade till och med bakat tårta. Inte en så god tårta men ändå!
Chelsea log och kramade om sin syster. Själv fyllde hon inte år förens om ett halvår. Men hon längtade redan på hur det skulle vara på sin födelsedag. Om hon nu inte dör eller om dom glömt bort hennes födelsedag tills dess.
Hon kollade ut genom fönstret och fick se Zack spela basket där ute. Chelsea log. Hon visste att han älskade det spelet.

Zack kastade i ett sista mål och sedan var matchen över. Han gick ner till stranden med de andra för att ta ett dopp istället för att gå upp till det unkna duschrummet. Det var en varm och solig dag och Zack älskade det. Hela sommaren hade varit underbart härlig, och att vara på lägret var bland det bästa som någonsin hänt honom.
"Kom igen då!" skrek Mariam och tacklade ner Zack i sanden. Han ställde sig upp, skrattandes och med sand i munnen och sprang efter henne för att kunna springa ner henne innan hon hann ner under vattnet. Han fällde henne på strandkanten så att hon ramlade med ansiktet i vattnet. Hon ställde sig flämtande upp och med en glimtande, mordisk blick i ögonen. Zack sprang ut i vattnet och dök ner i djupt i det för att undfly sin hämndlystna syster.

"TA MIG DÅ!" Skrek Ajea lyckligt och rusade iväg mot stranden och Chelsea log, släppte sitt äpple på marken och jagade efter honom.
"Nu du!" Skrek hon i en mild ton och körde i rasande fart mot honom.
Ajea skrattade lyckligt när hon lyckades fånga honom. Kittlade hans lilla mage tills han kiknade.
Då satte hon sig ner på sanden med Ajea i knät och kollade ut över vattnet. Ett lugn spred sig i Chelseas kropp.
"Chelsa bada?" Frågade han med sin 6 åriga lilla röst men Chelsea skakade på huvudet.
"Nej jag tror inte det hörru!" Sa hon och kittlade honom lite till.