Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Atemu såg på henne ochs a.
- Det borde alldeles trax vara mat så vi borde röra oss mot matsalen

Amari nickade och började gå lite sakta.
"Ska jag göra något först, farao?", undrade hon

Atemu skakade på huvudet och sa.
- Nej, det ska du inte, det behöver du inte göra som personlig tjänare när det är lunch.

"Skall vi bege oss mot lunchen då, farao?", undrade hon och såg på honom med sina isblå ögon.

Atemu nickade och la in kryckorna i den garderob de hade stått i förut och gick sedan ut från sitt rum och mot matsalen utan att säga något.

Amari följde efter honom under tystnad, försiktig för att inte gå för nära honom

Atemu gick snabbt och råkade komma fram till salen exakt då Akunadin kom gående och han var på sitt värsta humör det syntes långa vägar.

Amari gick fram till bordet och väntade också på att faraon skulle komma fram dit

Atemu gick också fram till bordet och var snabb med att sätta sig ner på bordet.
Han såg ner i bordet och såg trontjänarna sätta sig ner och Akunain som satt sig ner så våldsamt så att stolen välte bakåt och for i golvet och Atemu sa.
- Så går det när man är för våldsam Akunadin.

Seto flinade och sa.
- Jag håller med, pappa var lite mer försiktig va.

Amari satte sig försiktigt ner utan att störa deras konversation. Hon var inte säker på vad som skulle hända härnäst