Gryffindor Keeper

Okej, tack. Jag ska skriva nästa nu

Yaaaayyyy!

Tack för att ni är tålmodiga, okej jag vet att inte alla ff's uppdateras nästan en gång om dagen. De flesta uppdateras mycket mer sällan. Men tack ändå! Hoppas att ni gillar det här kapitlet!


Kapitel tolv
(Gabrielle's perspektiv)

Jag såg mig förvirrat omkring, vem pratade hon om, vem var Lourens. Plötsligt kände jag att jag förlorade balansen, jag föll baklänges och landade på det hårda golvet med en ljudlig duns. Medan jag försökte ta mig upp från golvet kom madame Pomfrey framsåringande till mig.
“Vad hände?” frågade hon förtvivlat
“Jag ramlade” sade jag och kände på min armbåge, den gjorde förfärligt ont.
Madame Pomfrey hjälpte mig upp på fötter och ledde mig till min säng. Jag tittade mot Sophie, vem var det hon hade pratat om? Jag satte mig upp men madame Pomfrey tryckte ner mig tillbaka i den mjuka sängen. Hon gav mig ännu en flaska med någon konstig vätska i som jag drack. Åter igen föll jag i djup sömn. Jag vaknade några timmar senare och min blick fastnade försträckt på Sophie’s säng, hon var borta. Jag reste mig upp ur sängen och sprang snabbt fram till platsen där Sophie borde befinna sig. Madame Pomfrey kom ut genom en dörr längre bort och när hon såg mig rusade hon genast fram till mig.
“Var Sophie?” frågade jag förtvivlat.
“Hon har blivit förd till Sankt Mungos” svarade madame Pomfrey som om det vore en självklarhet “Du kan gå nu” sade hon sedan och började fösa mig mot utgången.
Jag klev ut genom dörren och gick långsamt ner för trapporna mot Slytherins uppehållsrum.

När jag kom in dit såg jag att Janice satt och läste, hon såg orolig ut och tittade var och varannan sekund bort mot min favorit fåtölj som om hon hoppades på att jag skulle sitta där.
“Janice” sade jag försiktigt
Hon reste sig upp med ett ryck och boken hon hade flög högt upp i luften och landade två meter bort på golvet med en duns. Hon vände sig om mot mig och hennes ansikte fylldes av lättnad.
“Gabbie!” ropade hon och sprang fram till mig och gav mig en stor kram “Jag var så orolig!” sade hon.
“Jag märker det” svarade jag, Janice kramade mig så hårt att jag knappt fick någon luft.
Janice släppte mig och sade,
“Hur gick det för Sophie?” hon lät fortfarande oroad, vilket jag också var.
“Hon blev flyttad till Sankt Mungos” sade jag tyst
“Va!” nära på skrek Janice “Så kan de inte göra!”
“Jo det kan de” sade jag förvånat “hon måste ju överleva”
“Men vi då?” sade Janice med gråten i halsen.
“Det blir bra” sade jag och klappade henne på axeln “Det blir bra”
“Jag har en fråga Janice” sade jag sedan “Vem är Lourens?”
Janice tittade förvånat på mig,
“Lourens är Sophie’s bror” svarade hon som om det var en självklarhet.
“Sophie har ingen bror” sade jag
“Har du fått en minnesförlust eller något?” frågade Janice
“Kanske” sade jag fundersamt.

Två dagar senare hade Sophie fortfarande inte kommit tillbaka från Sankt Mungos, oron hos mig och Janice växte för varje sekund som gick. Min tillfälliga minnesförlust hade försvunnit nu och jag kom ihåg allt om Lourens, och allt om Heros.
“Vet du om Heros är kvar på Hogwarts” frågade jag Janice under frukosten “eller har han åkt?”
“Jag vet inte” svarade hon “fråga någon av lärarna”
Jag reste mig upp från bordet och gick ut i korridoren, ingen av lärarna hade anlänt till frukosten än så jag bestämde mig för att knacka på till professor McGonagall’s kontor. Jag rundade ett hörn och gick nu genom en tom korridor. Jag kom fram till kontoret och knackade på. Snabba steg hördes inifrån och dörren öppnades. Professor McGonagall tittade undrande på mig när hon såg mig.
“Får jag komma in professorn?” frågade jag
“Självklart” svarade hon överraskat “kom in bara”
Vi satte oss ner på varsin sida om hennes stora skrivbord. Det var fullt av högar med pergament, tomma bläckhorn och böcker.
“Vet du om min kusin, Heros, är här på skolan?” frågade jag
“Vi har flera Heros här” svarade McGonagall “vad heter han i efternamn?”
Jag tänkte efter, det hade han faktiskt inte sagt.
“Jag vet inte” sade jag tyst.
“Nähä” sade McGonagall “vilket år går han då?”
“Jag tror inte att han går kvar på Hogwarts professorn” svarade jag.
“Varför skulle han då vara här?” frågade hon skeptiskt
“Jag vet inte” svarade jag tyst
“Jag har viktigare saker för mig än det här” sade hon “tyvärr miss Gryffindor”
Jag nickade och reste mig upp, jag gick ut genom dörren och gick med tunga steg tillbaka mot stora salen.

NICE♥

HUR KAN DU HÅLLA OSS PÅ HALSTER SÅHÄR? ETT HELT KAPITEL OCH VI HAR FORTFARANDE INTE FÅTT REDA PÅ DETALJERNA OM LOURENS ELLER SOPHIE ELLER NÅNTING

Nänä, förlåt Elsa, jag ska inte bli arg
Jag bara är så upprörd because Lourens argh
Jättebra kapitel ♥

Min kommentar idag:
♥♥♥♥♥♥~Bäst~♥♥♥♥♥♥

TACK♥



Haha, tack så mycket♥



Tack♥♥



Jag har två saker att säga:
1. Jag kommer att åka till en sommarstuga i typ fyra dagar så jag kommer tyvärr inte att kunna lägga upp några nya kapitel

2. Förlåt för mina korta "tack". Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men jag vet aldrig vad jag ska skriva... Jag vill bara att ni ska veta att det betyder jättemycket för mig att ni gillar det jag skriver. TACK♥

1. Okej, förstår dig!

2. Känner nästan precis samma med mina fanfictions! Men det okej, ett tack betyder mycket♥

Jag har bestämt mig för att ändra Heros ålder, det låter konstigt men nu blir det så x)
Nu är han femton år istället för nitton

MER!!!!!!♥