Kärlekscirlkeln (Prs)

" Jag lär mig med tiden men har någon underlig gåva att ibland gå vilse " sa Yukio ärligt. Han var den mer ärliga av tvillingarna om man tänkte efter Yuki sa ibland saker för att få vissa att sluta vara efter yuki.

"Det är många klassrum att hålla koll på." log Sally tyst.

Nic muttrade tyst.
"Behövde han förstöra allt?" frågade han med en suck.

" Tydligen behövde han lägga sin näsa i blöt " muttrade Jonathan

" Ja och är inte så bra på att komma ihåg nummer på klassrum " sa Yukio ärligt igen.

"Det är rätt enkelt när du vant dig lite mer." sa Sally. "Det är första dagen trots allt." sa hon.

Mike lyssnade ointresserat på vad de sa och tittade sig omkring i korridoren.

" Ja det är det " sa Yukio och sträkte lite på sig. Han var mer ensam av sig än Yuki som alltid hade kompisar eller tjejer att vara med.
" Ni är bland de få som faktiskt pratar med mig då det är rast " sa Yukio och såg på Mike och Sally.

"Du kommer få flera vänner." sa Sally och log mot honom. "Men har ni bara rast nu?" frågade hon och Mike tittade på henne.
"Vadå, slutar du eller?" frågade han och Sally nickade.

" Jag håller inte koll på chemat " sa Yukio han log han hade fått vänner kände han. I förra skolan så var han en ensamvarg och var beredd att ta till sig den rollen på den här skolan om ingen frivilligt ville vara med honom.

"Ni borde sluta samtidigt." sa Sally och tittade på honom. "Ska ni hitta på något?" frågade hon sedan och tittade på sin bror som ryckte på axlarna.

Yukio hade blicken spelar ingen roll för mig han ville ju inte tvinga folk att vara med honom. Han var ju så tråkig tyckte han själv.

"Vi kan visa dig runt i stan." sa Sally och sken upp. "Har du varit ute och sett dig omkring?" frågade hon och Mike tittade på Yukio.