Hungerspelen (Öppet rollspel)

Tilly - Distrikt 4

Tilly ser förvånat när pojken som hon kastat nätet över plötsligt försvinner som om han blivit uppslukad av jorden. Hon skyndar fram till vad som visar sig vara kanten på ett djupt schakt.
Pojken hänger med bara en hand, och håller sin ryggsäck med den andra, och det ser ut som om han inte kommer orka hålla i sig länge till. Han skriker åt henne att inte döda honom.
Tilly tvekar. Det var det här hon övat upp sig för, men nu när hon var här verkade det plötsligt inte så enkelt längre att döda en annan människa. Hon blundar hårt, och ser sig sedan runt i gläntan. Allt fler deltagare kommer ut ur tunnlarna. Hon gör ett snabbt beslut.
"Jag är ledsen", säger hon tyst. Hon sträcker sig ner och tycker loss nätet som hänger över pojken. Det behövde hon. Sedan reser hon sig upp och kliver hårt på hans fingrar som håller i kanten.
"Det kan bara bli en vinnare", säger hon med större kraft och vänder sig bort efter ha stampat en gång till på pojkens fingrar.
"Och det ska bli jag"

HUGO - Distrikt 6

Smärtan i hans fingrar gör att han automatiskt släpper taget. Det sista Hugo ser är flickan som rest sin fot. Sedan faller han. Han faller ner i mörkret. Långt därnere är marken. Han är medveten om sitt öde och kan inget göra åt saken. Innan han har förstått att han landat är han död.

VALERIE - Distrikt 9

"Stackars dåre", tänker Valerie som börjat springa över fältet. Hennes mål är att nå fram, greppa kogret och pilarna och sen dra till skogs. Hur svårt kan det vara egentligen? Allt hon behöver göra nu är att se till att karriäristerna inte får syn på henne. De är hennes enda riktiga hot.

Hörni, förlåt men jag har inte tid med det här! Förlåt så HEMSKT mycket, jag brukar ALLTID vara den sista som lämnar rollspel, men jag orkar faktiskt inte nu! Ni kan ta bort mina karaktärer jag ber tusen gånger om ursäkt igen!

(Ni behöver inte vänta på mig, sorry om jag inte svarat. Ni kan döda mina karaktärer eller något ;P)

Tack för att ni svarade men synd att ni hoppar ur.
AuroraAlexius: Vill du fortfarande rollspela fast att vi bara är två eller vill du att vi avslutar det? För mig är det okej vilket som. ^^

Jag skulle kunna fortsätta Nu har vi ju några karaktärer som vi kan döda eller bli allierade med som redan är färdiga, haha. Och de karaktärer som inte är tagna kan vi ju också använda. Tänkte att jag i så fall gör mig ett lag karriärister som jag kan roll med, men som det såklart för dig också går att styra

Okej! Det låter ju bra.
Jag skulle kunna ta över (H@nnas) Cherry och/eller Tom (och några fler). Jag skulle nog också kunna göra någon ny. ^^
Jag skulle gärna kunna ta någon av karriäristerna men annars kan du få det laget själv . ^^

Okej, gör så du! Jag kommer nog fortsätta att bara rolla ur Tillys, Mortimers och Adrians perspektiv, men efter som Tilly hör till karriäristerna så kommer jag nog även skriva mycket om Njord (Dragon Fantasy) och Manda (H@nna), och så kanske vi ska hitta på två från distrikt 1 och en till från distrikt 2. Men vill du göra nån och köra ur deras perspektiv så får du gärna göra det Vill bara ha ett lag karriärister, haha. Och de får man självklart döda som man vill! Nån kan ju redan ha gått i en fälla om vi vill det Vi kanske iaf ska hitta på ett namn åt alla de tomma rollerna och något drag? Det gör det ju lite lättare. Eller så säger vi bara att de dött i blodbadet x)

Fortsätter lite här med de karaktärer jag redan har iaf och som är själva för tillfället

Adrian - Distrikt 5

Lättnaden som Adrian känner när stegen går förbi honom utan att stanna är obeskrivlig. Stegen hade varit tunga, och det hade låtit som om det var mer än två fötter som gått förbi. Vad det än var hade det inte varit mänskligt, utan något form av djur. Adrian ryser av obehag men andas samtidigt lättat ut. Han lever fortfarande.
Han sitter kvar i springan i bergsväggen en stund för att vara säker på att vad det än var tagit sig en bra bit bort från honom. Sedan klämmer han sig ur. Ärmen på hans jacka fastnar dock i något och en lång reva rivs upp i den. Han håller tillbaka tårarna som hotar att bryta ut igen. Han var verkligen på bristningsgränsen, att något så dumt som att hans jacka går sönder får honom att nästan börja gråta.
"Sluta", snyftar han fram åt sig själv. "Du måste ta dig härifrån nu. Ut i ljuset"
Det hjälpte lite att höra en röst, även om det bara var hans egen, och han hade insett att han inte alls var säker här inne i mörkret. Där ute skulle han i alla fall kunna se sina fiender. Han börjar långsamt gå tillbaka åt det håll han kommit från.

Mortimer - Distrikt 9

Han fortsätter att springa. Han tänker springa så länge han orkar och än har han mycket krafter kvar. Men han vet även att han är tvungen att hitta vatten relativt snart. Och eftersom han inte har något han kunde förvara vattnet i var han tvungen att hitta en passande gömd lägerplats i närheten av vattnet så han hela tiden hade tillgång till det. Han hade sett deltagare som tidigare år dött av vätskebrist, och det var inget han ville uppleva.
Lövträden runt honom är höga och marken är jämn och täckt av ett lager av kvistar och löv. Hans andning är jämn när han med långa steg fortsätter inåt skogen. Han tar det som ett gått tecken när marken svagt börjar luta neråt. Förhoppningsvis betyder det att det finns vatten nere i sänkan. Han ökar på stegen lite grann, men inte så mycket att det tröttar ut honom. Han behövde spara på sina krafter så mycket som möjligt, men samtidigt ville han komma så långt bort ifrån ymnighetshornet som möjligt. Han ska överleva det här.

Jag kan kanske göra några karaktärer imorgon eller i alla fall namnge de som ändå ska dö. Det känns lite onödigt bara att göra detaljerade mallar för de som kommer att dö nästan direkt.

VALERIE - Distrikt 9

Valerie springer med lätta steg fram tills hon närmar sig ymnighetshornet. Hon kastar sig ner på knä när hon bara har några meter kvar och landar precis för att greppa bågen. Medan hon slänger kogret över axeln råkar hon hälla ut ett dussin pilar. Med en stressad svordom stoppar hon tillbaka så många hon bara förmår innan hon samlar så många hon får plats med i sitt grepp och lämnar kvar de resterande. Hon hoppar upp på fötterna igen och nästan flyger mot skogen.
Det var mer eller mindre lyckat. När hon kommer in bland träden känner hon sig som i sitt rätta element. Hon hade en dålig start men har en stark känsla av triumf när hon i alla fall kommit så långt. Och hon har inga planer på att dö senare på dagen heller.
Valerie vet att hon har en chans att vinna och det tänker hon göra också.
Nu måste hon bara finna ett vattendrag och samla mat innan hon beger sig mot berget.

MANDY - Distrikt 8

Det är slut med vilan. Mandy tar sig upp på fötter och fortsätter. Konstigt nog känner hon att hon trivs lite väl för bra i underjorden. Om hon bara hade vapen och mat hade hon kunnat stanna därnere tills hon antingen dog eller vann spelet.
Men det går inte bra för henne. Hon kan fortfarande inte hitta sin väg upp till ytan. Det är då hon hör ett ljud.
Det finns en annan spelare i närheten.


(Förlåt för korta inlägg. Jag är lite trött just nu och tänkte bara skriva lite kort för att i alla fall ändå få något gjort. ^^)

Tilly - Distrikt 4

Tilly andas tungt och försöker tränga undan tanken på att hon precis mördat en annan människa. Ett barn...
"Nej", säger hon högt till sig själv. "Sluta. Du måste vinna"
Hon stirrar vilt omkring sig. Nu rör sig fler människor i gläntan runt ymnighetshornet, men många springer direkt in mot skogen runt om, utan att ens försöka ta sig fram.
Men några få stackare försöker ta sig förbi henne för att komma åt något av nödvändigheterna inne i hornet. Hon skriker när hon trycker in treudden i magen på en flicka. Flickan spärrar förvånat upp sina gröna ögon, innan livet försvinner ur dem. Tilly tvingar tillbaka reflexen att kräkas. Nu har hon dödat två. Pojken från distrikt 6, och om hon inte misstog sig så var det här även flickan från distrikt 6.
Hon skakar när hon ställer sig i öppningen till ymnighetshornet. Två långa atletiska ungdomar är på väg mot henne. Paret från distrikt 1, och möjliga allierade.
"Allians?" ropar hon mot dem. "Annars måste jag döda er!"
"Allians", svarar flickan när hon stannar in framför Tilly. "Vi karriärister måste ju hålla ihop". Flickan flinar ett obehagligt leende.
"Bra", svarar Tilly och kliver åt sidan så de kan plocka på sig varsitt vapen. Men hon släpper dem inte med blicken, och sänker inte heller sin treudd. Allians eller inte, det kunde ändå bara bli en vinnare. Killen gav henne en retsam blick och plockade upp två svärd. Han gav henne kalla kårar, men hon behövde dem. För tillfället.