TEENS IN THE WILD (Öppet roll 10 rollare)

Har värkligen ingen aning

- Elisa -
Jag slår upp ögonen och ser bara massa grå rök.och försöker ställa mig upp. Då slår jag i huvudet och faller ihop igen. Det sista jag mins innan kraschen var att någon skrek i mitt öra att vi alla kommer dö, sedan fick jag något i huvudet och svimmade.
Nu gäller det att fort som ögat ta sig ur planet och rädda mig själv. Nu börjar jag se bättre igen På hyllorna där man lägger sina väskor finns det ungefär 20 resväskor som ingen har rört. Jag får en smart men konstig ide´.
Jag rusar upp, sliter ner min egen väska och kastar ut den genomdörren som står öppen, där efter tar jag nästa väska och kastar ut den också. Så gör jag tills det inte finns någon väska kvar i planet, nu är det dax att fort som tusan ta sig ut.
Men precis när jag ska göra det hör jag en svag röst längst bak i planet som ropar;
"Hjälp!" Host host.
Det är mobbaren Jessie. Hon ligger längst bak i planet och har fått en stor vas plåt bit ö.ver sig så att bara huvudet sticker upp.
"Hjä..lp" Ropar hon igen.
Jag rusar dit och försöker få bort plåt biten, men det går inte. Den är för tung. Jag ser att Jessie svimmar och jag förstår att om jag inte får ut henne ur planet kommer hon att dö.
Jag tar i av alla mina krafter och lyckas flytta plåt biten en liten aning, men då kränger planet till.
Jag tittar ut genom fönstret och ser att det står och vinglar över kanten på en ravin.
Jag får panik och det var antagligen det som gjorde att jag lyckades få bort plåt biten.
Jag skyndar mig att dra loss Jessie och sprnger ed henne över axeln och ut genom dörren.

- Jessie -

Jag slår upp ögonen och andas in den varma luften.
"Var är jag?" Frågar jag rakt ut i luften, för jag ser ingenting även om jag har öppnat ögonen.
"Det är lungt, Jessie, jag hittar någon som kan hjälpa dig" Jag kan inte riktigt plasera rösten. Var det inte något bekant med den?
Sedan hör jag den igen fast längre bort.
"Kom fort! Kom fort! Hjälp någon! Jessie håller på att dö!!!" Nu kommer jag på vem det är. Det är den där nörden Elisa som jag mobbade förut. Hon kanske inte är så dum en då. Hon försöker ju rädda mig! Jag känner plötsligt en olidlig smärta över lungorna och ena benet. Det gör så ont att jag spyr och skriker.
Jag sluetr ögonen och känner plötsligt hur svårt det är att andas. Måtte bara någon komma och hjälpa mig fort!

Summer:
Jag hör ropen på hjälp men gör inget först.
Jag vill bara stanna hos Clary men kommer på att en levande människa vid ett stort behov av hjälp kanske borde värdesättas framför en död.
Jag springer dit
" Vad har hänt!"
Frågar jag upprört när jag ser henne
Det måste vara röken tänker jag...
Tänk tänk tänk!!!!!
Jag kunde allt sånt här innan men nu minnes black out!
" Hjälp!"
Skriker jag
Och gjör allting jag kommer ihåg att man skulle.

Jag ignorerar henne och klättrar upp i trädet, där min ryggsäck hamnat och tar upp en bok och börjar läsa.

"Hes only takes teenagers" I say, not so reassuringly. "She´s in her thirties."
"But i read on this website that, in the townships stretching from the Sturt to the Hume Highways, there has been 11 attempted kidnaps and three actual kidnaps of woman over twenty-five in the last ten years."
"Can i suggest another website? It´s www.shutupabouttheserialkiller.com."

Jag går tillbaka och läser min favoritbit igen.

He satin the tree, his mind overwhelmed by the ides that growing inside Tate was their Baby. The cat purred alongside him, a co-conspirator in his contentment. Trough the branches he could see Fitz coming his way, his gun balanced on his shoulders, whistling a tune.

Kim:
"Idiot", säger jag högt och suckar. Sedan går jag tillbaka mot planet. Det ryker fortfarande och folk ligger skadade. För att faktiskt tänka på mig själv lite grann säger jag rakt ut:
"Har ni en flaska vatten som jag kan få"?

Jag pekar finger åt henne där jag sitter.

And life goes on, which seems kind of strange and cruel when you´re watching someone die. But there is a joy and an abudndance of everything, like information an laugther and summer weather and so many stories. My mother urges me to wrigth them down because, " You´re the last of the Markhams, my love." So i recorded dates and journeys and personalitys and traits and heroes and losers and weakness and strengths and i try to capture t every one of those people because one day I´ll need what they had to offer. Worst and best of all, I get to see who Tate Markham could have been and sometimes I feel so angry that I only got to know this incredible person just when i´m going to lose her. She has a belly laugh that Narnie wasn´t able to hear in her grief, so Hannah wasn´t able to wright about it. But if Webb had written this story, I would have known that laugh already, She tells me about her sister, Lily, who was only eight when she died, and of how she still can remember the day her father placed her in Tate´s arms, when she was four years old, and said "How blessed can one man be?"

Jag älskar den delen.

- Jessie -
Jag hör att någon är nära, men jag kan inte se vem.
" Ve...vem du än..är...snälla...hjälp mig"
Jag hostar och får ingen luft. Men jag försöker att andas ändå.
Det är inte långt kvar nu. Tänker jag och svimmar.

- Elisa -
Jag hör att någon ber om en flaska vatten, jag rusar dit samtidigt som jag skriker:
"Hjälp! Hjälp! Kom fort! Jessie håller på att dö! Jag har vatten men kan du hjälpa Jessie först?"

Kim:
"Ge mig en flaska vatten först så gör jag kanske vad ni vill att jag ska göra", säger jag tröttsamt. "Jag har ändå inte tänkt stanna hos er så länge".

- Elisa -

Jag förstår inte riktigt vad Kim menar när hon säger "Jag har ändå inte tänkt stanna hos er så länge" men jag vet att om hon inte får min vatten flaska kommer Jessie antagligen att dö, så jag har inget val.
Jag rusar tillbaka till min väska som ligger utanför planet. Jag rycker upp flaskan och springer sedan tillbaka till Kim.
"Drick inte upp allt, det där är det ända jag har" Säger jag till Kim och räker henne flaskan.

Kim:
"Nå...", säger jag misstänksamt och tar en klunk. "Jag får allt hoppas att du inte förgiftat den..." fortsätter jag och är tyst en kort stund.
"Vad måste jag göra nu då"?