PRs med Queen Boo

Jag väntade in henne tills hon gick bredvid mig mot utgången, när vi var framme vid de stora dubbeldörrarna så sköt jag upp en av dörrarna och höll up den för henne.

Jag log och gick ut genom dörren, väntade utanför tills hon kommit ut.
"Vart har du flyttat ifrån? "Frågade jag, visste inte riktigt hur jag skulle starta en konversation

"Jag, min brorsa och min mamma har flyttat ganska långt ifrån där vi bodde innan. Jag vet inte säkert varför vi behövde flytta.. men så blev det.", sa jag och tystnade.

"Okej..."
Hon verkade inte sugen på att prata om det, så jag försökte komma på ett nytt samtalsämne medan vi gick.
Dock så hade min hjärna kortslutit sig, så det fungerade inte.

Vi gick bredvid varandra förbi bänken där jag hade suttit imorse, jag log för mig själv för att dagen hade varit lyckad och för att jag hade blivit vän med Fanny. För vi är väll vänner, eller åtminstone håller på att bli. Hoppas jag.

Jag log mot henne.
Vilken förändring.
Jag kunde inte förstå att detta hände. Imorse hade jag gått här som vilken dag som helst, utan en aning om vad som skulle hända.

Vi fortsatte att gå på trottoaren tills man såg mitt hus, det var inte fören då jag kom på hur det såg ut där inne. Det var ju fullt med kartonger överallt, jag kan ju inte ta hem någon när det ser ut så hemma.
"Eem du Fanny, jag kom på en sak", sa jag.

Jag blev orolig. Hon hade säkert insett vilken tönt jag är, att jag inte är värd att umgås med. Jag mådde illa.
"Ehm.. Vadå?" Frågade jag svagt

"Eee, vi kanske inte kan vara hemma hos mig. Det är fullt med kartonger överallt", sa jag och tittade på henne.

Jag ändrade inte mitt ansiktsuttryck, men inombords började jag nästan gråta.
Jag försökte komma på något att säga. "Men... Det gör inget"