Monster High School

Jag går Mot utgången. Det är proppfullt med folk på perrongen. Inget problem för mig direkt. Jag förvandlar mig återigen till en humla och flyger högt över deras huvuden. De som trägnts bredvid mig stirrar förvånat. Jag njuter av farten. Precis då, krockar jag med någons huvud. Det är en tjej med svarta kläder och svarta vingar. Jag ramlar ned mot marken och i ren förvåning förvandlar jag mig till min favoritskepnad, en flicka med kort, grönt, rufsigt hår. Jag ser förvånat upp på henne.

Precis när jag ska sträcka på vingarna, känner jag något litet som slås mot min vänstra kind. Jag ser att det är en humla. Men plötsligt börjar humlan växa, och ändra färg, och där står plötsligt en förvånad tjej men rufsigt, grönt hår. Jag ler mot henne. "Hej.. Förlåt för att jag krockade in i dig" säger jag ursäktande.

Meri

Jag ser en mörk tjej med konstiga vingar som verkar vara i min ålder. Hon verkar intressant antar jag, och jag kan ju inte vara forever alone här antar jag. (Isabelle granger, it is you)
"Hej" säger jag. Min röst blir konstig i luften, och det låter absolut inte som mig i vattnet. Jag skäms ihäl, för det låter inte som "hej" utan som "gey". Jag försöker igen.
"hej... Föörlot för det dar..." Jag håller för ansiktet när jag inser hur jag låter.

Jag tittade på dem som varit i kupén och suckade. Att jag ens trodde att jag kunde bli vän med någon av dem var skratt retande.

Jag stelnade till. Hon hade just gått före mig, och snuddat mig. Det kändes som en elektrisk stöt pulserade genom kroppen, och jag fick stora ögon.
Varför, varför varför var hon tvungen att vara just det jag inte kan ta just nu?
Det var andra gången jag tänkte det den här kvällen.

En tjej kommer fram till mig. Hon verkar ha svårt med uttalet, men jag bryr mig inte särskilt mycket, för jag ser hennes gälar.
"Hejsan" säger jag lite tafatt och drar undan håret från ögonen.

Julie ~
Jag blir förvånad av hennes fråga och tvekar en sekund.
"Jag antar det?", säger jag och ler nervöst, men känner hur jag slappnar av lite.
Vän innan ens skolan startat? Bra att ha.

Lirima gick ensam upp för gången upp för skolan. Hon kände sig malplacerad på den dystra platsen. Kanske var det bara vädret. Men skolan såg stor och mörk ut, mer som ett fängelse än en skola. Hon saknade redan sin gamla skola, där hade hon haft många vänner, folk hade velat vara med henne. Här var det till och med personer som undvikte henne, det hade hon redan märkt. Den där söta flickan som var helt klädd i svart hade rusat i väg med tårar i ögonen så fort hon sett Lirima.
Om det var något Lirima gjort mot henne någon gång de träffats förr så kunde i alla fall Lirima inte minnas någon gång hon varit elak mot någon, och hon kände inte igen flickan heller.
Flickan gick några meter framför henne. Lirima stannade upp. Flickan hade vingar.
Fast det kanske bara var något som hon tagit på sig? Ett modeplagg kanske?
Regndroppar började falla från himmelen och Lirima skyndade sig för att komma under tak.


(Borde tillägga att Lirima inte fått sina vingar än )

Jag ler mot Julie och knycker med huvudet. Jag ser på Vattenflickan, Humletjejen och Julie. Jag förstår inte ens hur jag har kunnat prata med en av de.
Jag trivs faktiskt här, även fast inte allt är perfekt. Jag hoppas att det kommer bli så här bra hela terminen.

"Ledsen för mitt utaal, jag brukar prataa undr vattnet, hur klalal ni det häl?

Jag ler stort mot Havsflickan, och stryker bort mitt hår ur ögonen.
"Jag är van, antar jag. Jag skulle säkert prata likadant, om inte sämre, om jag var du"
Jag är förvånad över hur lätt det är att prata. Är det såhär det känns att ha vänner?