prs med ingetledigt

- Då får jag väl göra mig av med din man också, väste jag i hennes öra.
Jag tryckte dolken närmare.
- Några sista ord? frågade jag.

- NEJ BECA! GÖR DET INTE, vrålade jag.

Jag kollade på honom med en galen blick.
- Varför inte? väste jag.

- Men det förstår du väl själv, skulle du kunna leva med ett mord på halsen? Frågade jag med panik i rösten.

- Men det här mordet skulle jag kunna det, skrek jag.

Jag kastade mig framåt och fick tag i dolken.
- Men jag skulle inte, svarade jag.

Jag slängde mig över honom och brottade ner honom.
- Den där kvinnan är skälet till att jag är föräldralös, skrek jag argt och började slå honom.

Jag tittade chockat upp på henne mellan hennes slag. Jag visste att Madison var elak, men något sånt kunde jag knappt tro om henne. Jag kände blodet rinna genom min näsa.

Jag slutade slå honom och reste mig gråtandes upp och sprang därifrån.
Jag sprang och sprang djupt in i skogen långt bort från allt.

Jag tittade förvirrat upp när hon sprang genom huset. Säga vad man ville om henne, men hon kunde slåss. Som tur var hade jag kvar dolken så hon kunde iallafall inte skada sig själv.