Rollspel för snigelklubben

Susan~
-bara runt hörnet

~Sarah
Så hur kom du hit egentligen?

Susan~
-jo...
Jag kliade mig på huvudet

Sarah~
Undrar varför hon inte klarade att säga det, tänkte jag. Hon kanske bar inte ville prata om det.

Susan~
-Jo mina föräldrar kunde inte ta hand om mig de var för fattiga. Jag kollade ner på mina fötter

Alicia:
Rengnet piskar på min rygg och jag springer i kylan. Det är kallt och blött men ändå springer jag vidare. När jag äntligen sprungit två varv så sätter jag mig under ett träd och vilar

Sarah~
Jag fattar, min mamma har jag aldrig träffat och min pappa dog när jag var tre säger jag och tvingar tillbaka tårarna. Jag har inget minne kvar av dom

Alicia:
Jag pustar ut sen går jag in på barn hemmet.
Jag sätter mig i en fotölj. Jag jag suckar jag vill inte vara här! Allt är så skumt helt plötsligt är alla lärare jätte stränga! Dem som förut var så snälla. Och dessutom är det konstiga ljud på nätterna. Ett slags surrande mumel.

Susan~
jag tröstade henne det är svårt och hålla tillbaka tårarna när de väl kommer.
-Kom så hittar i föreståndaren. Jag ler svagt och vi börjar gå

Elli ser besviket in i garderoben. Hon vet inte riktigt vad hon hade väntat sig. En hemlig gång till en hemlig värld?
Hon fnyser åt sig själv. Hon går ut i korridoren. Väggarna är dystert grå. Färgen har lossnat så att man ser de gamla tidningar som barnhemmet använder som isolering.
Vilket uselt ställe! tänker hon och kollar på de gamla, gulaktiga tidningarna. Hon hittar en tidning från samma datum som hon kom till barnhemmet.
Det får henne att fundera på var hon skulle varit om hon inte kommit hit, och varför kom hon hit över huvudtaget?
Hon skulle allt vilja hitta de där idioterna som lämnat henne och höra vilka bortförklaringar de kan komma på.
Elli känner tårarna bränna bakom ögonlocken men hon blinkar snabbt bort dem. Hon ska inte gråta. Det är bara förlorare som gråter.
Hon önskar att hon var långt borta, utanför barnhemmets murar, fri.
Hon skulle nog ha det bättre där ute, även om hon fick bo på gatan.
Skitställe. Allting är skit här tänker hon.
Maten, lektionerna, allt!
Hon har varit fast här i mer än tio år och tänker inte stanna längre.