Flygande giraffer!

Elionora vaknade av solens strålar och en varm kropp vid sig. Hon slog upp ögonen och log svagt åt Mattias som sov vid henne. Han var underbar, han hade visat henne vad saker och ting kunde innebära och för första gången i sitt liv kände hon sig levande.

Mattias sov tungt än med armen om henne. Han hade ett leende på läpparna. Men en stund senare mumlade han och slog upp ögonen.
Han.satte sig upp och såg förvirrat ner på Elionora. "Vad hände igår?" stönade han då han hade ont i huvudet från ölen.

Elionora såg på honom, en aningen rädd att han skulle ångra det för att han varit full. Att han var tjänare var nästan som bortblåst, för henne var han Mattias.
"Du.....du, du kom in hit och sen." stammade Elionora skrämt fram, rodnade och såg bort.

Mattias stönade och gned sitt huvud. Han sa inget på en stund. " Gjorde jag?". Han tänkte efter och mindes nu det som hände. "Det var underbart Elionora...Men jag måste gå...Jag är din tjänare".

Elionora tog tag i honom för att hindra honom att gå riktigt än.
"Jag älskade det och jag struntar i vad du är, för mig är du inte min tjänare." sa hon och desperat tryckte hon sina läppar mot hans.
"Jag önskar att saker var annorlunda." sa hon med tårarna rinnandes längst kinderna. Men snart skulle Karl återvända och livet skulle åter bli ett helvette.

Mattias kände sig förtvivlad han med och kysste henne ömt tillbaka och kramade henne mot sig. "Om jag vore fri och rik skulle jag få undan Karl och gifta mig med dig....Men nu är jag slav". Han kysste henne vidare. "Vi får ta vara på vår lilla tid, du bestämmer här, du kan göra mig till din personliga slav så vi har en ursäkt att vara med varandra".

"Kan prova på det nu, som min livvakt. Vet inte vad Karl tycker om det sedan." sa hon och den skrämda jagade blicken var där igen, hon var aldrig fri då hon visste att Karl levde.
"När Karl dör hamnar jag på fattigstugan. Jag kanske kan få anställning här med dig då. När hans bror har tagit över." sa hon, hon brydde sig inte om rikedom, det hade bara varit ett problem för henne. Men hon kunde heller inte göra något själv, då hon aldrig fått. Brodera, läsa, dansa och sjunga kunde hon hjälpligt men hon fick inget av det här för Karl utom att brodera och det gillade hon inte.

Mattias nickade sakta. Han fortsatte kyssa henne och drog henne över sig. "Det blir bra, då har jag en ursäkt att stanna med dig hela tiden älskade". Han kysste henne ömt och drog henne tätt intill sig. Han tänkte stanna hos henne så länge han kunde.
"Då han dör kan vi rymma iväg, ta anställning någon annanstans" log han. Men det skulle bli hårt.

Elionora nickade och såg upp på honom, hon kände sig trygg i hans armar. Inte beroende på hans styrka utan på hans godhet.
"Men jag kan inget." sa hon uppgivet och muskler ägde hon inte ens vissa dagar orkade hon knappt gå.

Mattias kysste henne vidare. "Men du kan saker, du får lära dig mer bara då dagen kommer, men nu behöver vi inte tänka på det". Han slutade kyssas efter en stund och la ner huvudet.