PRS

~Olivia~
Jag öppnade ögonen och såg att klockan var halv sju, om en kvart skulle väckarklockan ringa.
"Lika bra att gå upp nu" sa jag till mig själv och reste mig. Jag bäddade sängen och gick fram till min garderob. Jag valde ett par slitna jeans och en dipdyed tröja. Sedan borstade jag igenom håret, som var naturligt lockigt, och la på lite mascara. Jag drog på mig mina vita converse och gick nerför trappan mot köket.
"God morgon Livvy" log mamma och ställde fram en skål med yoghurt och färska bär på bordet.
"God morgon... Varför gjorde du frukost åt mig?" frågade jag och hon log.
"Men får inte en mamma göra frukost åt sitt enda barn?" frågade hon och jag nickade.
"Jo, men du gör det aldrig annars... Äh strunt samma" sa jag och satte mig ner mittemot pappa som satt med tidningen som vanligt. Mamma satte sig bredvid mig med en kopp kaffe och en rostad macka. De utbytte oroliga blickar då och då, vilket fick mig att tappa matlusten.
"Okej, vad händer?" frågade jag och de suckade. "Ni verkar inte särskilt glada längre" sa jag och de skakade på huvudet.
"Vi måste prata med dig om en sak, och vi tänkte ta det efter skolan men nu när du frågar..." sa pappa och tittade på mamma.
"Jo, gumman. Pappa och jag har inte längre råd med ett sådant fint hus.." sa mamma och jag stirrade på henne.
"Vadå? Ska vi flytta tillbaka till Mississippi?" frågade jag och kände hur magen knöt sig.¨
"Nej nej!" sa pappa och la ifrån sig tidningen.
"Vi ska bara flytta in till stan. Vi tänkte att eftersom du går i skolan i stan så passar det" sa mamma och jag skakade på huvudet.
"Men pappas affär då?" frågade jag. Pappa gav ifrån sig en djup suck och ställde sig upp.
"Affärerna går inte så bra nu, men jag hittar nog ett annat jobb, du behöver inte oroa dig" sa han och jag tittade på mamma som tog en klunk av sitt kaffe.
"Men jag vill inte flytta igen!" utbrast jag och mamma la en hand på min axel.
"Vi vet, det vill inte jag heller. Men vi har inget val" sa hon och jag reste mig och gick ut genom dörren.

~Sam~

Jag såg Olivia komma gående på vägen och jag vevade ner rutan. Hon gick och mumlade svordomar för sig själv innan hon insåg vem som satt i bilen.
"Åh, Sam" sa hon och jag såg hur hon rodnade.
"Vad gör du" frågade jag och stannade bilen. Hon öppnade dörren och satte sig i passagerarsätet.
"Jag gick hemifrån utan bilnyckeln bara..." suckade hon och jag tittade förvirrat på henne.
"Okej... Men varför gick du inte bara tillbaka och hämtade den?" frågade jag och körde mot skolan.
"Det kommer ta en stund att förklara och jag har ingen lust att åka till skolan. Skulle vi kunna åka ner på stan kanske?" frågade hon och jag nickade.
"Visst, men berätta vad som hänt nu. Du brukar inte direkt gå runt och svära om inget hänt." flinade jag och hon log ironiskt mot mig.

~Mika~
Jag vaknade rätt tidigt på morgonen där efter. Mitt huvud dunkade efter allt som hade hänt igår då en ut av vakterna hade sett oss krypa under ett bord. Han hade kört hem oss och mina föräldrar hade skällt ut mig i mer än en timma, långt in på natten. Min brorsa tyckte först att det var asgrymt, men när han insåg att det var Lollo jag hjälpt så hade han totalt dissat mig och vägrat att pratat med mig resten ut av kvällen.
Bilden ut av hunden var kvar i mitt huvud och det tog ett tag innan jag kom upp från sängen.
Mina ben darrade när de nuddade det kalla golvet och jag började gå mot garderoben med darrande ben.
Jag tittade på alla klädesplagg och gnuggade mig om ögonen, vad skulle man kunna ha på sig idag då?

När jag bytt om gick jag till köket där min mamma satt och drack lite äppeljuice. Min pappa läste igenom framsidan av tidningen och tittade upp när jag kom in.
"Så, jag hoppas att du är stolt över dig själv nu" sa han. "Att kunna sova efter det du gjort borde bara djävulen kunna göra."
"Djävulen sover inte pappa. Han är alltid vaken för att se till att hans tjänare sover på jobbet." sa jag enkelt och damp ner på en stol och drog åt mig mjölken.
"Jag hoppas fortfarande att du är stolt över dig själv." sa han och jag himlade med ögonen. "Om jag...."
"Hey, hey, hey. Om JAG vadå? Allting är inte om dig hela jävla tiden pappa." sa jag och min mamma blängde på mig.
"Gumman inte svära..."
"Jag är trött på att ni hela tiden ska klaga på mig. Kan ni inte bara fatta att jag gör det jag vill, det är mitt liv, fatta det!" sa jag och gick ut ur köket. Jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag låste igen dörren och tog ett djupt andetag, okej, lugna dig nu Mika. Jag tog på ett par tjocka lager mascara och fixade lite med lösögonfransarna. Jag tog ett illrött läppstift och började fylla i mina läppar. Efter det satte jag upp mitt rosa tjocka hår i en sned tofs. Efter jag satt på mig skorna och tagit min väska gick jag ut från huset. Min brorsa stod lutad mot huset och rökte medan Anton satt i skräddare nere på marken bredvid.
"Tjobre." sa Felix och tittade upp. Jag log svagt och rotade igenom min väska. "Du kan inte köra Mika" sa han enkelt och jag stönade.
"Fuuuuck." muttrade jag och tittade storögt på honom. "Kan jag få skjuts?" frågade jag och han skakade på huvudet.
"Dröm om." sa han och satte sig i bilen efter han släckt sin cigg. Jag tittade bedjande på honom men han skakade på huvudet och tittade på Anton som satte sig i förarsätet.
"Ledsen Mika, det är redan fullt." sa Anton och stängde dörren. Men det var inte alls sant, jag kunde hur lätt som helst få plats där.
Jag såg hur de körde iväg och började gå mot skolan, någon måste väl ändå se att jag behöver lift?
[Tröjan och mössan.]

~Mika~
Jag gick ut ur bilen och stängde bildörren. Vinden träffade mig hårt och jag började gå mot Caféet. April och Sam snackade med varandra och jag lyssnade ointresserat på vad de sa.
"Mika, vet du om att han har 2 miljoner suscribers på YT?" frågade April en aning upphetsat och jag sneglade irriterat mot henne.
"Nej, vad tror du själv. Jag vet fan ingenting längre." sa jag kort men en rätt arg ton. "Jag kommer inte ens ihåg vad ett plus ett är och... fy fan." sa jag bara och gick in till caféet.

~Lollo~
Jag stannade på parkeringen och tittade mig omkring på skogården. Några tjejer stod och fnissade och började gå mot mig. En ut av de kände jag igen, det var Ida hette hon.
Hon hade långt rakt blont hår, stora bruna hundögon och rätt stora knallrosa läppar. Hon hade på sig en åtsittande vit spetsklänning och ett par Cowboy stövlar.
"Hejsan, Lollo." sa hon och började pilla med sitt hår. Jag gick ut ur bilen och tittade på henne.
"Flytta ditt jävla as från min bil." sa jag åt hennes kompis som lutade sig mot den. Hennes kompis ställde sig snabbt ordentligt upp och försökte att inte titta mig i ögonen.
"Var lite trevlig." sa Ida och slängde med håret. "I alla fall så hörde jag det som hade hänt hemma hos min pappa igår kväll." sa hon och la huvudet på sned. "Vi kanske kunde prata med varandra om det efter skolan?" frågade hon och jag himlade med ögonen.
Ida hade en smidig balettkropp och fick rätt mångas uppmärksamhet. Ida Fuller, hon var kanske den näst populäraste tjejen på skolan, efter mig såklart.
Men hon är inte bara känd för sin danskropp utan också för sin pappa. Fuller, som jag gjorde ett besök hos igår kväll säljer bland annat cigaretter och sprit till barn, en langare.
Ida har en naturbegåvning, hon kan vara hur bitchig som helst och komma undan med vad som helst. Ungefär ett yngre jag.
"Kan du påminna mig om VARFÖR jag skulle vilja snacka med dig om vad det nu är vi ska snacka om" sa jag enkelt och började gå in till skolans byggnad.