The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Mia ryckte till och såg upp, först skrämt. Hon visste att om hon inte var på sin vakt kunde en del inte tveka på att ta henne, eller döda henne. Den eftertraktade svarta blomman. Men då hon såg vem det var slappnade hon av lite och fimpade cigaretten. "Kevin?" sa hon lika lågt tillbaka och såg på honom. Under det hårda skalet skymtades den gamla Mia. "Är det verkligen du? Vart är Tristan?" undrade hon.

"Du har förändrats." sa Kevin milt, utan varken anklagelse eller förebråelse, mer ett konstanterande.
"Hos sin far, han hälsade." sa han och rörde vid det djupa ärret över kinden.
"Jag har inte hört av honom, inte alls, men vad jag vet av hans far har han det inte bra. Men lever gör han." sa Kevin och drog fram en cigarett och tog paketet åt Mia för att hon skulle ta.
"Jag saknar honom." mumlar han lågt, det var inte samme glada Kevin som förr, han verkade har åldrats år och magrat med.

Mia tog emot en cigarett och tände på den och Kevins och drog ett djupt bloss. "Jag vet..." mumlade hon och rörde vid en svart slinga i sitt hår. "Vet du vad de kallar mig? Den svarta blomman" sa hon med ett glädjelöst skratt. Hon lutade sig mot trädet igen. "Jag saknar honom med" sa hon med grumlig röst. Hon drog ett par djupa bloss. "Men om han lever...Jag måste träffa honom" mumlade hon. Hon skulle kunna göra vad som helst, till och med gå in rakt hos Blue Eagles.

"Den svarta blomman och hennes far borde göra slut på den blåa örnens ledare." sa han enkelt och skrattade glädjelöst åt det hela.
"Du vill inte ens veta hur hans barndom har varit och han har en liten syster med som är fast." suckade Kevin, drog ett bloss och strök henne lätt över kinden, tröstandes.
"Han lever, vi kanske kommer på ett sett, men ingenting blir bra försen hans far är död." sa han bara.

"Jag vet, men min far har faktiskt mjuknat lite, han pratar om att slå sig ihop med sina fiender istället för att besegra dem" mumlade hon och drog fler bloss. Hon nickade sedan. "Jag har sett hans ärr....". Hon hade en del själv, men få och bleknade.
"Jag vet...Men jag kanske har en ide, men jag säger inget fören jag tänkt ut den ordentligt" mumlade hon sen. Eller hon ville inte säga den för då skulle nog Kevin stoppa henne, hon tänkte gå till Blue Eagles, låta sig fångas. Hon kanske kunde få se Tristan då.
"Jag måste gå nu, innan Markus blir orolig" sa hon sen lågt och fimpade. "Markus är min pojkvän....Han är en av pappas närmaste mäns son" mumlade hon.

Kevin tog tag i hennes handled för att stoppa henne.
"Gör du något dumt och idiotiskt kommer jag efter." hotade han och mötte hennes blick.
"Gör inte det." bad han och höjde ett ögonbryn, såg förvånat på henne.
"Har du skaffat pojkvän? Varför?" undrade han och släppte henne. Han tyckte det var som ett svek för Tristan även om de varken sagt eller gjort något.

"Jag ska inte göra något dumt, det här är första gången på länge jag fått vara här ute, jag tror min far och Markus kommer hindra mig" mumlade Mia och såg sedan på honom. "Min far tyckte att det var en bra ide...Jag orkade inte bry mig eller säga emot, jag älskar honom inte och han älskar inte mig...". Det var för syns skull och för hennes fars skull. Hon vände ryggen åt honom och fimpade innan hon började gå mot Black Mats kvarter. Hon försvann in i en gränd och tog sig till hennes fars högkvarter.

Kevin såg efter henne och gick hem till sig, han hade blivit indragen i det som Tristan med all kraft hållit honom ifrån.

Ronja satt i Tristans knä, de båda stirrade ut genom fönstret. Tristans arm var skyddande om hans lillasysters magra och skadade kropp. Hon var hans ljus i mörkret, men han längtade ut, ut till Mia och Kevin. Men han skulle aldrig lämna sin syster mer, inte för att han trodde att han skulle komma härifrån. Mia verkade ändå ha skaffat pojkvän, förändrats vad han hade hört.

Tristans far såg ner på henne.
"Vad vill du? Vad jag vet är du inte idiotisk att gå hit av misstag." sa han kort och drack ur ett glas som verkade innehålla något starkt. Han betraktade henne men verkade mest trött på allt, en gammal man. Han hade fått sin son igen, straffat honom som sig bör men sedan inget mer. Han hade inte mycket tillövers för sina barn, de båda påminde honom om en förlorad kärlek då deras mor dog. Hans uppfostringsmetod kanske inte var den bästa, båda barnen hade råkat ut för hans straffmetoder.

Mia såg upp på Tristans far och drog håret ur ansiktet. "Jag var ute på min fars vägar, det var meningen att jag skulle komma närmare innan jag blev upptäckt men, men". Hon sänkte huvudet igen och sneglade försiktigt efter Tristan. Hon ville så gärna se honom, hålla om honom, röra vid honom. Hon såg upp på hans far efter en stund igen. "Så vad tänker ni göra med mig? Skjuta mig så min far gråter ögonen ur sig?" frågade hon sedan och reste sig upp. Männen bakom henne knuffade hårt ner henne igen.