PRS mellan HP_Maja och Harry-Potter-Bokslukaren

"Lägg undan stavarna", säger hon, och denna gång blir inte alla förvånade.
Jag lägger besviket ner min stav i min väska, och tar fram läroboken. Men Hermione verkar ha handen uppe igen, så jag tittar på henne istället.
Umbridge verkar förstå att hon inte kan hålla tillbaka och säger:
"Vad är det, miss Granger?"

(Hermione hade inte kvarsittning?)

(Nej, jag tänkte på nästa lektion, förlåt, glöm det)

(Ska du köra om?)

(Okej)

Vi går sakta in på Umbridges kontor, alldeles för trötta och irriterade för att märka de klarrosa färgerna och alla tusentals katter på väggarna direkt. Jag fattar inte. Vi har gått i skolan i knappt en vecka och har redan lyckats få kvarsittning hos de två värsta lärarna.

Jag känner mig lite iakttagen men alla katter på väggarna. Tänka sig hur dåligt man kan inreda ett rum.
"Välkomna", säger Umbridge och rättar till en penna på sitt skrivbord. "Sitt."

Mot min vilja sätter jag mig, och tittar in i den där gamla paddans ögon. Fast det klart, tänker jag, hon är nog snäll innerst inne.

När jag sitter öga mot öga med Umbridge kan jag faktiskt inte tänka att jag tänkte ge henne an andra chans. Det är så mycket hat sammanpressat i hennes små grisögon.
"Jag vill att ni ska skriva några meningar", säger hon. Jag pustar ut och böjer mig ned för att ta upp min fjäderpenna.
"Nej, inte md era pennor", säger hon sockersött. "Jag vill att ni använder mina pennor."

Jag tittar förvånat från April till Harry, och tar sen mod till mig.
"Men varför då? Professorn?" lägger jag till.

"Åh, det kommer ni märka", hon räcker över pennorna till oss.
"Bläck", påminner jag.
"Behövs inte." Jag kollar ned på pennan. Har trollkarlarna äntligen kommit på bläckpennor?