ORP: The dark war

Grace

Jag blir förstummad när jag ser de enorma, fylliga pajerna han räcker fram. Sedan blir jag ännu mer förstummad när han räcker fram dem mot mig.
Därefter blir jag alldeles röd i ansiktet när han säger att han ska fixa nya kläder åt mig. Varför? Varför är en pojke från Murgor så snäll mot en sådan som jag? Jag... Som inte är någonting.

Men jag tar försiktigt emot en bit paj. Den smakar himmelskt. Det godaste jag ätit i hela mitt liv. Bokstavligen. Men - nackdelen med att vara van att i te få mat i sig - är att jag efter bara två bitar börjar känna hur maten vill upp igen. Jag skjuter över pajen till pojken.
"Tack", viskar jag.
Sedan inser jag att jag måste framstå som en galen, luggsliten tjuv för honom.
"Jag.. Jag heter Grace.", säger jag.

Marie:

"Trevligt att träffas, Grace", säger jag och ler mot henne.
Och nu kommer frågan om jag ska säga vem jag är eller inte.
Kollar en stund på henne och tar en bit av pajen och äter lite frukt då hon inte verkar vilja ha mer.
"... Vet du vad jag stör mig på?", säger jag efter en stunds tvekan. "När man utgår från hur en person är, även om man inte känner den. Till exempel så avskyr många prinsessan av Murgor för att hon har pengar. Själv är jag väldigt nära henne och vet att hon är en god själ, för det mesta i alla fall", säger jag och skrattar men blir sedan allvarlig igen.
"Håller du inte med?"

Grace

Jag blir förvånad över att han vill dela sådana tankar med mig, men svarar.
"Så du känner prinsessan?"
Du måste vara rik, tänker jag.
"Men goda själar ska tas vara på", citerar jag min mamma, "Det är insidan som räknas, oberoende om personen är rik eller inte."

Marie:

"Kan man säga. Ja, jag håller med dig", ler finurligt under hatten och stoppar en jordgubbe i munnen.
"Jag presenterade mig aldrig, inte sant?", säger jag och känner att spänningen växer inom mig.

Grace

Jag skakar försiktigt på huvudet.
"Nej. Vad heter du?"
Hans ögon är verkligen blå. Vackra.

Marie:

Jag suckar och hoppas hon inte tar illa upp.
"Jag var tvungen för att inte locka till mig folk", säger jag och lyfter lätt på hatten så det blonda håret åker ut.
"Marie", säger jag och sätter snabbt upp håret igen.

(( :c var är jag nuu??? ))

(( know the feeling. Missade fyra sidor innan o.o ))

---

Grace

Jag drar efter andan när han lyfter av sig hatten och det långa, blonda håret graciöst faller ut över axlarna. Hon.. Marie.. Pojken var en flicka. Men vad spelar det för roll? Det långa, blonda, välkammade och vackra håret är annat än mitt tufsiga, fula, svarta. Men känslan i magen.. Det känns fel och samtidigt rätt att titta på hennes ansikte. Så slår det mig. Marie... Det är namnet på prinsessan av Murgor. Jag backar ofrivilligt ett steg.
"Du är prinsessan...?", viskar jag.

(( Men... Jag var ju... Där och sen... Var jag inte där och... Argh O.O Kan nån säga vart jag ääär :'DDD Jag vill helst inte vara efterbliven och stå kvar vid muren O_o ))

((I feel the same way ;__; Men min karaktär gick in i genom murarna, kan inte din också göra det då? c: or something))