HP_Maja :*

Hazel nickade och satte sig ner, kände plötsligt hur extremt trött hon var.
"Men.. Någon kanske borde hålla vakt?"
Hon gäspade.

"Jag väcker dig om några timmar", sa Alison motvilligt och försökte göra det lite bekvämt för sig där hon satt. Trots att hon kände sig som en urvriden svamp såg Hazel ännu tröttare ut. Hon var säkert van vid mer sömn, trodde Alison.

Hazel kunde knappt hålla ögonen öppna, och hon trodde att Alison kunde se det.
"Godnatt", gäspade Hazel och lade sig ner på det hårda underlaget.

"Gonatt", mumlade Alison ohörbart och underhöll sig sedan med att nynna på en melodi hennes mamma hade lärt henne. Alison kunde inte hela texten, men det var ändå något hemmifrån.

Hazel sjönk in i en orolig sömn. Hon drömde om spindlar, av någon anledning. Och delfiner. Och en vacker sång com i verkligheten kom från Alisons mun.

"Långt bort i fjärran land
Där skog och öken finns
Där finns mark av sand
Och djunglerna jag minns

Himlen som viol
Drake flyger högt
Melodin från din fiol
Och du min inre syn"

Alison mindes inte hela texten. Vissa av orden hade hon helt hittat på och lagt till. Det fanns säkert femton verser till som hon bara kunde få löstryckta ord av. Hon log. Enligt sig själv var hon inte bra på att minnas saker. Eller skriva låttexter för den delen.

Hazel vaknade av ett starkt pipande ljud.
"Vadvardeet?", sluddrade hon yrvaket åt Alisons håll.

Alison ryckte till och slog genast upp blicken.
"Varåförvad?" sluddrade hon grötigt. Med ögonlocken värkande av tröttheten försökte hon spärra upp dem och kolla ut grottan.

"Något.. Ljöd.."
Hazel gäspade och ögonlocken började falla igen.
"Fast det var nog inget.."

"Din tur att hålla vakt", mumlade Alison halvvägs in i sömnen.