Prs mellan Julia Ginny Potter och Harry-Potter-Bokslukaren

"Betyder det att jag är blind?" frågade jag tomma luften.
"Här är vi" sa Julia och vred mitt huvud en aning. "Ja."
Sen hörde jag att hon grät. Jag kände en hand på min kind.
"Vem?" sa jag.
"Harry" svarade Harrys röst och jag log.
"Jag älskar dig" viskade jag.

Jag grät och Ron kramade om mig och viskade i mitt öra att allt skulle bli bra.
- CC allt är mitt fel, grät jag.

"Nej det är det inte" sa jag.

- Jo, grät jag.

"På vilket sätt då?" undrade jag.

- Att jag började umgås med Malfoy, grät jag.

Du kan vara lugn" sa jag. "Jag beskyller inte dig ett ögonblick, och får du skuldkänslor kan du alltid prata med mig om det."
"Tack" sa Julia och jag kände att Harry böjde sig över mig.
"Jag är så ledsen för din skull" sa han.
"Det gör inget" sa jag. "Dina ögon kommer alltid att synas för mig."

Jag kollade på Ron.
- Lova mig att du aldrig lämnar mig, sa jag.
- Jag lovar, sa Ron.
Jag lutade mig mot honom.

Jag hörde att madame Pomfrey sa år de andra att gå.
"Snälla, låt de stanna" bad jag henne.
"Är du tokig?" sa hon. "Du har nyss blivit blind, och du behöver vila!"
"Ta väl hand om dig" sa Julia
"Jag lovar" sa jag och de andra gick.

Vi gick till sällskapet rummet och satt oss i soffan framför brasan.
- Jag är orolig för CC, sa jag.
- Det är vi alla, sa Ron.
Jag kollade på Harry.
Jag satt mig bredvid honom.
- Harry hon kommer klara sig jag lovar, sa jag.
- Hoppas det, sa Harry.