The rich man's daughter(PRS)

Mona fick efter en stund en bit kött av Edward som hon sakta knaprade på medan hon tänkte. Hon ville bara hem, men hon fick inte och kunde inte.

Hilde blev varmare och svetten pärlade fram ur hennes panna. Edward la handen på hennes panna och var bekymrad.
"Vad var det som hände?" frågar han Mona och sätter sig på sängen, baddar Hildes panna med en kall trasa.

Mona satte sig upp och sa inget först. "Jag vet inte...Några män tog mig från henne och hon följde med...". Sedan hade hon svimmat av. "Jag svimmade och när jag vaknade upp var jag i ett tält med en man och Hilde skrek utanför, jag bara sprang som hon sa".

Edward nickade och såg på Mona.
"Du gjorde rätt och hon skyddade dig." sa Edward och synade hennes sår på låret, tvättade det.
"Hoppas det inte är infekterat, jag har inget mot det." sa han bekymrat och såg på Mona.
"Hände det dig något? Hann de göra något." sa han lugnt, han hatade sådana män och skulle helst personligen strypa dem.

Mona studerade Edward och sedan Hilde, hon hoppades hon skulle bli bra. Hon skakade sedan på huvudet. "En av dem kom ifatt mig, men Hilde skar av honom halsen". Hon svalde hårt och såg ner, hon kände än blodet i sitt ansiktet.

"Så bra, sådana män borde hängas." sa Edward och såg på Mona som verkade vara illa berörd.
"Var glad för att hon hann det, det hade varit än värre annars." sa han och tog sig upp.
"Om ni sover i sängen tar jag en bädd framför spisen." säger han och börjar göra ordning för natten.

Mona nickade sakta. "Jag vet". Men det hade varit hemskt ändå. Hon nickade sen igen och la sig ner vid Hilde och slöt ögonen. Hon var trött och lite frusen. Efter en stund sov hon tungt.

Edward gick och la sig framför spisen och virade filtar om sig och snart sov de alla tre. Hilde sov ljudlöst med öppen mun. Natten la sig och det blev tyst och mörkt i stugan.

Mona vaknade mitt i natten och satte sig sakta upp. Hon såg på Edward och sedan på Hilde, båda sov. Hon skulle kunna rymma nu...Ta sig hem. Sakta och tyst tog hon sig över Hilde och tog sig mot dörren. Det knackade lätt till då hon öppnade dörren men hon tog sig snabbt ut.
"Jag skulle inte tro att du ska gå" hördes plötsligt Edwards röst bakom henne och hon vände sig om. Han tornade sig upp över henne som en mörk skugga.

Hilde hade vaknat av Edwards ord eller kanske bara av Monas rörelser.
"Kom in igen, det är inte säkert för dig där ute, du kommer hem imorgon." lovade Hilda med feberglänsande ögon och hostade till.
"Annars slår jag personligen ihjäl Edward." sa hon med ett snett skämtsamt flin som övergick till en grimas.