PRS(fashion7)

"De enda jag litar på är du och Valeria och inte kan jag ju låta er ta hand om hela riket själva, det skulle inte funka för en sekund." muttrade han buttert och tillät sig själv luta sig lite mot Mina.
"Du måte förstå Mina, att folket inte väljer sida beroende på hur mycket deras kung bryr sig om dem. Allt handlar om pengar. Lord Smoolt skulle kunna få hela kungliga armen på sin sida, bara han betalade dem mer än mig för att de skulle vara med..."

Miina var tyst en stund. Litade han på henne? "Inte hela riket, men jag hjälper dig med det du behöver" sa hon bestämt. Hennes ena hand for upp till hans hår och försiktet smekte hon det.
"Har du verkligen ingen annan du litar på? Inte ens dina bröder?". Hon suckade lätt och var tyst en stund. "Och kungen i Sunder hade sina kaptener och tjänstemän lojala genom att låta dem använda särlingarna exakt hur de ville, även om vi var föraktade så var vi även eftertraktade". Hon kunde ställa upp, för riket och Nash.

"Nej, jag litar inte på mina bröder - jag vore en dåre om jag gjorde det. Mina bröder är visserligen av stor betydelse för mig, men de är giriga som alla andra män som finns i världen. Jag kan inte lita på någon alls, bara lägga över en minimalisk del av tyngden jag har hängandes över axlarna åt var och en av de män som tror att jag litar på dem." svarade Nash och slöt ögonen. En tyst suck slapp ur honom när Minas fingrar drog igenom hans hår. Det fick honom att slappna av något.
"Jag tänker inte låta dem röra dig!" väste han hest och plötsligt var han stel och sur igen. Han ogillade starkt tanken på Mina, liggandes sårad och kanske till och med våldtagen av hans kaptener.

Mina var tyst och bara lyssnade på honom. Hon fortsatte dra fingrarna genom hans hår, det kändes lugnade för henne med. Hon var nervös och en aning uppstressad av allt. "Men du litar på mig?" mumlade hon. Han gav henne ansvar för träning till den kungliga armen, det var stort. Och han anförtrodde sig henne.
Då Nash väste ryckte hon till och drog sig undan en bit back, men då hans ord sjunkit in en aning slappnade hon av mer. "Tänker du inte?" sa hon en aning förvånat men samtidigt lättat. "Du är så olik alla andra kungar jag träffat, du vill inte utnyttja mig" mumlade hon.

(Hoppar tills hon börjat träna xD)

Dagarna gick snabbt och snart var det dags för Mina att ta hand om armen, lära alla konsten att skjuta pilbåge. Hon var nervös och hade knappt fått i sig sin frukost utan bara flätat sitt hår och dragit på sig en rejäl klänning i grovt tyg med mörk färg. Sedan, tidigt på förmiddagen så var hon ute med en hel del soldater, en stor del var kvinnor. Hon började med att se till att alla hade bågar och pilar innan hon började instruera hur man spände och siktade.

(ok, hoppar oxå lite:p)

En vecka till gick efter det. Mina fick vara med på alla de senare tre mötena med Nash och hans kaptener. Kungliga armén fick bättre bågskyttar än någonsin och Nash blev av någon anledning väldigt bubblig i magen var gång mötena hölls. Om det var för att han var sjuk eller för att han tyckte träffarna var mycket mer underhållande nu när Mina var med har han ingen aning om. Den sista tanken hade inte ens slagit honom.
Det visade sig tyvärr at han faktiskt var sjuk, väldigt sjuk. Vid det fjärde mötets kväll var Nash tvungen att ställa in.

Ingen av kaptenerna visste anledningen förstås, och Mina skulle heller inte få veta om det inte varit för att Valeria råkat springa in i henne när hon sprang ner för att hämta en bricka med mat. Det slutade alltså med att Valeria drog med sig Mina till köket medan hon talade lågmält om Nash.
Han hade feber, kraftig hosta och var för det mesta inte ens vaken. Dessutom var det något oroande med ett av ärren han hade på sin rygg, från ett av knivhuggen han får av sin bror.
Valeria misstänkte nämligen att kniven han fått i ryggen hade doppats i gift tidigare.
"Kort sagt - Nash kommer dö av giftet som långsamt sprider sig i honom, och jag vet inte hur jag ska få ut det." avslutade Valeria oroligt för Mina och började gå up mot Nashs rum igen, med en bricka mat i händerna.

(venne om du fattade det där med hans "sjukdom" men asså hans brors förgiftade honom med en kniv och giftet sprider sig väldigt långsamt - med tanke på hur länge sen det var han blev knivhuggen alltså -.-)

Minas arm blev starkare och snart var den som vanligt. Hon tränade med armen och var glad att alla lyssnade och lärde av henne. Hon blev också lite mer tränad i allmänhet då hon sköt och övade så mycket. Allt verkade bara bli bättre och Mina fick också bättre självförtroende.
Hon var med på mötena och lärde sig mycket av viktigt om riket, men även om kaptenerna. De flesta litade på henne och pratade öppet med henne. Bara en verkade inte lita på henne.

Den kvällen då mötet var inställt så hade Mina gått för att äta då hon stötte på Valeria. Hon lyssnade på vad hon hade att säga och blev förskräckt. "Men finns det inget att göra? Kan du inte öppna upp hans ärr och försöka få ut giftet?". Hon ville inte att Nash skulle dö, hon tyckte om honom mycket och han var hennes närmaste vän.
Väl däruppe satte hon sig vid honom och strök försiktigt hans kind. "Nash" mumlade hon.

(Jag fattade xD Men har du någon plan hur han ska överleva?)

(ingen alls )

Niel låg som de senaste dagarna, i sin säng med kroppen glödhet så att svetten rann och avsvimmad i sin säng. Lakanen var helt blöta.
Valeria suckade och såg oroligt på Nash. Hon tog den blöta trasan på hans panna och vred ur vattnet i badrummet, innan hon på nytt doppade den i svalt vatten. Hon kom fram till honom och lade den över hans panna.
Sedan satte hon sig på stolen vid Mina och började be tyst.

1 timme senare:
Nash flög upp i sittande ställning i sängen, medan andan fast i halsen. Han kände hur en plötslig våg av illamående sköljde upp ur hans mun och han hann precis luta sig fram över sängkanten innan han spydde upp en främmande, rosa substans. Han hostade och flämtade tyst, blundade och öppnade ögonen igen. "Puh..." sade han tyst. Valeria som hade hoppat upp ur stolen då han vaknat, var genast där med ett glas vatten och en trasa som hon torkade rent hans ansikte med. Nash drack två små klunkar vatten innan han med ett stön föll ner i sängen igen.
Valeria doppad trasan i vatten så den blev ren och började försiktigt att dra den över Nash hals och bara överkropp.
Nash suckade lättat, "Tack. Det är riktigt varmt här inne.." mumlade han med raspig röst och ett litet leende skymtade i ena mungipan.
Valeria log vänligt mot honom.
"Såja, nu tar vi och håller tyst. Om vi har tur är det du kräktes upp en del av giftet. Vi får väl hoppas att det fortsätter ta sig ut på ett eller annat sätt." sade hon med sin stränga röst. Nash nickade och lydde henne.
Tillsammans med Valeria betedde sig Nash alltid som en liten skolpojke som alltid lydde sin stränga fröken.
Innan han insett att Mina också var där somnade han dock.

(Kanske han lyckas spy upp det som Valeria trodde? De kanske ger honom kol att äta så det ska gå bättre? *för i tiden gav man barn det då de ätit något farligt ämne så de skulle spy upp*)

Mina hade suttit tyst vid hans sida och bett hon med, bett att Nash skulle bli frisk, skulle bli bra. Hon ville inte att han skulle dö. Hon hade strykt hans hår då och då, försökt få honom sval genom att byta handduk.
Då Nash plötsligt vaknade så satte sig Mina rakt upp och såg på honom, hon hade nästan somnat där, det hade varit så tyst och stilla. Hon såg oroligt på honom men sa inget, han behövde vila. Och då han somnat igen reste hon sig. "Jag går och tar lite frisk luft Valeria, kalla på mig om det behövs". Hon behövde ta det lugnt och svalka sig själv, det var faktiskt varmt i sjukhussalen.
Hon gick ut en stund och gick tillslut in, men hon tog sig inte tillbaka till sjuksalen utan gick och la sig.

Nästa dag var hon uppe tidigt, hon skulle träna med armen. Hon hade tagit sig ut efter att ha ätit och soldaterna var redan på banorna och övade. Hon såg över dem och rättade någon som sköt snett innan hon själv tog en båge och började öva. Det höll på så en stund tills Mina plötsligt fick syn på något i ögonkanten. Två av soldaterna hade slutat skjuta, utan de stod vände mot henne med spända bågar.
Plötsligt flög två pilar iväg, rakt mot henne. Mina insåg det snabbt och vände sig mot dem och sköt snabbt iväg en pil som klyvde den ena pilen, men hon hann inget mer innan den andra träffade henne, rakt i magen. Hon flämtade och tappade sin egna båge. Några andra soldater övermannade de andra som skjutit och Mina föll ihop. Några andra soldater lyfte upp henne och började ta henne in. En liten stund senare stormade de in i sjukhussalen med henne.

Nästa dag låg Nash helt utmattad i sin säng. Hela föregående dag hade bara varit spya på spya, men det tycktes inte bli bättre. Knappt något av det han fått i sig höll sig kvar där inne, och Valeria hade förståss annat att göra än att ta hand om Nash hela dagarna. Just nu halvsov Nash. Han hade tagit ett uppfriskande bad (och hade lyckats att hålla spyan borta medans) men det hade tagit på krafterna att ens sitta upp.

(tänkte att han blir sjuk en längre tid faktiskt. Typ som Birgans bror i andra boken :p)

Mina var det inte så farligt med. Efter att pilen var borttagen och såret igensytt och rengjort så var hon nästan så gott som ny. Men Valeria tvingade kvar henne i sjukhussalen någon dag ändå. Hon hade legat mest och försökt hjälpa till med Nash även om hon inte kunnat göra så mycket mer än att mumlade tröstande ord.
Dagen efter det tilläts hon dock gå för Valeria, även om hon skulle ta det lugnt. Dock stannade Mina en stund till i sjukhussalen. Hon satt vid Nash och strök hans hår medan han sov. Hon var orolig för honom och ville bara att han skulle bli bra. Hon skulle fortsätta träna som vanligt med soldaterna, men alla började undra vart deras kung höll hus.

(Jag har glömt vem det är xD Är det han som typ är syskon till kungen och som alltid är lite på sin vakt mot Flamma? xD)