The Beauty and the Womanizer

Jack föll tungt till marken, då han var så stor och kraftig blev fallet hårt och han såg upp på Senida men gjorde inget först. Han ville se hur hon hade tänkt göra med knivarna, men han skulle blockera.

Senida drog en av knivarna tvekade en kort sekund innan hon högg den mot hans axel. Dock gjorde hon inte det fullt så hårt, hon ville inte skada honom.

Jack parerade kniven snabbt och knuffade bort henne från sig med sin styrka och for upp. Han tog sedan sin andra kniv och kom i full fart mot henne, han hade svårt att stanna nu, så han ville se hur hon skulle utnyttja det.

Senida rullade undan, kom på fötter och fick tag i hans arm och vred kniven ur hans hand innan hon fällde ner honom igen. Hon drog sin sista kniv och måttade den mot hans överarm.

Jack tappade kniven och föll till marken igen så luften nästan gick ur honom. Han hade inga knivar kvar, så han försökte rulla undan istället men hann bara halvt. Han kände hur kniven sjönk ner i den övre delen av hans bröstkorg, nästan vid axeln och han bet ihop för att inte skrika, eller visa sig svag.
"Duktigt" fick han fram till Senida. "Men nästa gång, satsa mot hjärtat".

"Åh, herregud." sa Senida förskräckt och släppte kniven då hon såg blodet.
"Vi måste ta dig till en läkare." hon lät orolig och självförebrående.
"Vi borde inte ha gjort det, tacka att jag inte tog det vid hjärtat." hon försökte få upp honom på fötter så han kunde stödja sig mot henne.

Jack tog tag om knivskaftet och drog snabbt ut kniven med ihopbiten min, mer blod forsade ut. "Jo...Du var duktig" mumlade han igen och kom upp och lutade sig mot henne. Det var första gången på länge han blivit skadad så.

Senida lyssnade inte på honom hon bara förebrådde sig själv om och om igen. Hon fick in honom fick en tjänare att hämta en läkare och la honom i sin säng. Hon höll tyg mot hans arm för att han inte skulle förblöda.

Jack följde bara med henne och sjönk ner i sängen. Han var yr nu och allt kändes lite dimmigt. Han var ovan att bli skadad. Tillslut kom läkaren som föste undan Senida och började rengöra och sy hans sår.

Senida var som hysterisk och fick sätta sig i en fåtölj vid hans säng. Hon höll krampaktigt tillbaka gråten, hon hade skadat honom, hon hade skadat honom.