The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia såg än envis ut. Hon trodde inte att de skulle göra det. "Det gör ni inte". Hon reste sig upp och samlade ihop sina saker igen. "Vänjer sig? Jag ser mina föräldras ansikten framför mig hela tiden" mumlade hon sedan.

"Och jag min systers." sa Mark och tog tag om hennes armar bakifrån och la en hand om hennes mun.
"Nu är det så att vargar har bakterier, bakterier gör sår oläkbara och du får feber, så nu ska de tvättas." sa han och fick henne till bäcken medans Johannes började få upp hennes tröja i väntan att hon skulle ändra sig och göra det själv.

Lia flämtade förvånat och då Johannes började knäppa upp hennes tröja så började hon ge ifrån sig panikslagna ljud och kämpade emot. Hennes tröja var inte det den än gång varit, den hade ett kulhål i sig, klomärken och var sönderiven här och var. Johannes hade hunnit få upp så mycket av den att man såg såren.

Mark och Johannes var metodiska och Johannes visade inte en min då han tvättade såren och Mark höll lungt i henne tills Johannes var klar och allt var rent och fint, då släppte Mark henne.
"Gör som jag säger nästa gång." sa Mark kort åt henne.

Lia drog snabbt upp sin tröja igen och nickade snabbt till Mark. Hon tog upp sina saker som hon tappat i sin panik och började sakta gå igen. Återigen kände hon sig rädd och förvirrad.

Johannes drog handen genom håret.
"Vi borde jaga, göra mat och bestämma vad vi ska göra." sa han och såg på dem.
"Vi är dödens alla tre och ingen av dessa dödar kommer vara smärtfria." sa han med ett snett leende.

Lia nickade bara. "Jag kan göra en eld..." mumlade hon och fick genast syn på något som var torrt trä. "Så om vi ändå är dödens, kan ni berätta vd de ska offra mig till?" bad hon sedan om och tog upp träet.

Johannes nickade och gick in i skogen skulle skjuta en ekorre eller så.
"Till någon de kallar soldrottningen, en som håller oss kvar här men inte om du offras." sa Mark en aning besvärat och drog handen genom håret.

Lia stelnade till och såg på dem. "Men varför hjälper ni mig då? Borde inte ni vilja komma härifrån?" undrade hon och började göra iordning en brasa. Snart brann den fint och utan för mycket rök.

Johannes kom snart tillbaka med en död ekorre och Mark fick svara.
"Vi vet inte om det är sant sedan är vi alla så förvildade vi skulle inte klara ett normalt liv." sa han och nickade om Johannes och han själv.
"Minns inte hur man läser, minns inte hur man lever." han suckade.