Voldie lär sig sjunga opera

Den där Wagner var inte snygg...

Bra kapitel! Tänka sig att jag såg det

Grattis Voldie!

Haha! ---------->

*Bevakar*
Jag säjer bara:
AWESOME
Den är flummig men inte så urspårad som om jag hade försökt skriva( snyft, snyff).
Yay, Voldemort ska ha huvudrollen!(om det var det...)

Så good!

Nä, men jag bytte (och det var ju ABSOLUT *host* inte du som hjälpte mig med det...)

Tackar! Grattis, du såg att det var Wagner!

Ja, det kan man väl säga!

♥

Oj, tack! Men jag är säker på att du är bra på att skriva!
Huvudrollen är titelrollen Parsifal

You are so good!

***

Kapitel 16: Vem är Amfortas då?

Voldie hade skrivit en faktatext om Amfortas, hans roll. Voldie var lite glömsk av sig, och intresserad av det mesta, så faktatexten skulle förhoppningsvis komma till användning. Såhär skrev Voldie:

Amfortas

Allt började med riddaren Tituriel, som fick i uppdrag att vakta den heliga Graalen och ett heligt spjut. Han byggde Montsalvat, borgen som blev högkvarter för Tituriels graalriddare och förvaringsplats åt den heliga Graalen och spjutet. Tituriel var själv kung över graalriddarna.

När Tituriel uppnått en hög ålder överlät han uppdraget till sin son Amfortas.
Alla graalriddare begav sig till Klingsor, en föredetta graalriddare som blivit utstött ur bröderaskapet, som var ond över vad de gjort honom. Graalriddarna vill låta Klingsor bli nedkämpad av det heliga spjutet.
Men allt går inte enligt planerna. Klingsor själ spjutet från Amfortas, och denne stöter in spjutet i Amfortas sida.

Allt blev bara värre och värre. Amfortas sår ville inte läka, och när han skulle föra nattvarden gjorde såret förskräckligt ont.
Det ända sättet att bota såret var att låta det heliga spjutet vidröra skadan. Men spjutet fanns hos Klingsor, och Amfortas var för svag för att kunna ta tillbaka det. Det var då profetian om Parsifal får stor betydelse:

Den rene dåren som blivit vis genom medlidande

Den syftade alltså på Parsifal.

Någon skjuter en svan, utan tillåtelse. Graalriddarna fångar in personen. Det är Parsifal. De låter honom delta i nattvarden, men låter honom sedan gå, för han verkade inte vara den som profetian syftade på. De visste naturligtvis inte att personen som profetian handlade om hette Parsifal.
Men Parsifal vill inte få något ogjort som kinde blivit gjort.
Han gav sig själv av till Klingsors fästning, och tro det eller ej, han vann spjutet. Amfortas skulle nu räddas.

Parsifal kom tillbaka först efter flera år. Amfortas var då så svag att han inte kunde dela ut nattvarden. Såret vidrördes med spjutet, och Parsifal, som lyckligtvis var den utvalde, kröntes till kung över graalriddarna.


***

Jag vet, det är jättedåligt och jag blir inte förvånad om jag bytt tempus, men jag kände en press på att jag skulle lägga upp ett kapitel idag. Och jag vet att faktatexter ska skrivas i presens, men jag upptäckte det efter att jag skrivit. Jag orkar helt enkelt inte ändra. Hoppas att ni gillar det ändå!

Vet du vad, di behöver inte känna någon som helst press! Jag (och säkert alla andra) vill läsa bra kapitel när du vill lägga ut, inte så att det blir dåligt för att du inte vill lägga ut. Detta var inte dåligt, jag varnar bara.
Jättebra fakta, Voldie! Nu är du stolt över din förfader, Alma!

Haha, nu blev jag faktiskt lättad...xD Voldie tycker om att skriva faktatexter

Sehr gut!