Keiron & ErisedStone TVD

Jag följde efter Gabriel. Människorna luktade så gott, och det vore så enkelt att bara dricka upp dem.

Jag lutade mig mot väggen vid klassrummet och läste igenom läxan en gång till. Det ringde in om en stund och vår historialärare kom och öppnade dörren för oss. Jag gick in och satte mig på samma plats som alltid ganska långt bak. Alla andra i klassen klumpade ihop sig och började prata. Jag brukade få sitta själv, ingen brukade vilja sitta med mig.

Jag sätter mig bredvid Gabriel snabbt innan någon annan kanske skulle göra det.
"Varför sitter vi så långt bak?" klagar jag, irriterad över att jag inte kunde se så mycket.

- Sätt dig någon annanstand då? Sade jag irriterat och sneglade på alla andra. Liv - som historia läraren hette - började prata om 1850 talet och om hurdant man tror att det var då.

Jag ignorerar honom och lyssnar på läraren.
När hon ställer en fråga om 1850-talet ger jag chansen för någon annan att svara, dessutom vill jag inte verka för kunnig.

Jag lyssnar inte alls på lektionen utan skrev en löjlig dikt som jag själv kommit på. Jag var inte alls intresserad av historia. Jag gillade morersmål och bildkonst mycket mer.

"Jaha, ingen som vet ...?" säger läraren och skriver ett par saker i punkt på tavlan.

[Ska se på film så kommer inte att svara OCH SPAMMA MIG INTE PÅ KIK DEN HÄR GÅNGEN xD]

(He. he. he ...) Keiron

Jag sneglade på (eeh... Amber?) Amber (??? xD)
- Varför svarar du inte? Undrade jag.