Tredje Världskriget

Nike ställer sig upp och ser på henne med höjt ögonbryn.
"Och vad säger man efter den meningen?" frågar hon utan att röra sig, hon väntar på ordet "Snälla" annars kunde hon lika gärna få vara hungrig. Nike skulle ändå till presidenten hade hon fått veta nu på morgonen, men än var det kväll.

"Ehh, Nu?" Gissar Akhiti osäkert och tittar på henne. Vad vill Nike att hon ska säga? Hennes mage låter och hon känner sig rätt så yr. Det var det enda svar hon kom på.

Nike skakar på huvudet, "Nej, något vänligare som man säger efter man bett om något, inte befallt." säger hon en aningen roat åt det hela men bestämt.

"Ehh..." Hon blundar och sätter fingrarna vid tinningarna.
Okej, tänk efter nu!
"Tack?" Frågar hon osäkert och ser mot Nike.

"Ja, det säger man efteråt då jag kommer med maten." svarar Nike leende. Visste hon inte? Eller brukade hon inte använda det? Eller var det något fel på hennes huvud nu?
Hon ler lite halvt och ser på henne.
"Det börjar på S." säger hon upplysande.

"S..." Hon tänker efter frustrerat. En massa ord dyker upp, men ingen verkar passa.
Sand? Sax? Samarbeta?
Hon suckar frustrerat.
"Jag ger upp!" Säger hon och börjar kliva upp ur sängen för att hämta det själv.

"Nej!" säger Nike skarpt och knuffar ner henne i sängen igen.
"Snälla? Hur låter det ordet?" frågar hon och möter flickans blick med sin.

Hon suckar igen.
"Jag kan inte!" Säger hon frustrerat.
"Jag kan massa ord på S!" Säger hon surt och krossar armarna.

"Säg snälla då annars blir det ingen mat." säger Nike bestämt åt den envisa flickan. Detta var som en strid och för en gångs skull var inte hon den svaga parten.

Hon kollar irriterat på Nike.
"Snäll är ju något man är, inget man gör." Säger Akhiti och lägger armarna i kors.
Varför skulle hon säga så?
"Menar du att jag ska säga 'är du snäll' efter?"