PRS(Isse Weasley)

Thomas blundade igen. "Du gör mig förvirrad" mumlade han trött. Allt gjorde honom förvirrad nu. Han kröp ihop lite på sängen.

Shadow skrattade lätt. Hon såg på honom innan hon reste sig upp och började gå ut ur rummet.
"Ropa om det är något. Och för din information var staden vi kom är den närmaste, så tänk inte ens på att rymma!"

"Okej" mumlade Thomas. Han hade inte tänkt rymma, han kunde nog inte det på några dagar. Då hon gått så sov han snart tungt och mumlad lite i sömnen.

Efter ett tag hade Shadow gjort lunch och skulle säga åt Thomas. Han sov och hon ville inte väcka honom, han såg så fridfull ut, men han behövde mat nu, det visste hon.
"Thomas, vakna." Viskade hon och skakade på honom lite. "Jag har gjort lunch!"

Thomas vaknade till och såg yrvaket upp. "Lunch?". Han satte sig upp. Håret var alldeles rufsigt och i en oreda trots att hon klippt det. Han tog sig långsamt upp.

Hon rufsade till i hans hår med hennes hand.
"Mer som middag faktiskt men jag tänker nog tvinga i dig något sen igen så..."
Sedan lyfte hon upp honom och bar ner honom, utan att bry sig om han skulle kämpa emot.

Thomas såg upp igen. "Jag kan gå själv" protesterade han och försökte ta sig loss, men lyckades inte särskilt väl, han blev stilla och lät henne bära honom.

Hon satte honom i en stol vid bordet och klappade honom på huvudet.
"Okej, här får du ägg, ris och sallad. Inget särskilt, men jag tycker det är helt okej. Xavier kommer nog hem till nästa måltid, så han kan fixa den då!" Säger hon lyckligt och sätter sig bredvid honom och äter sin egen mat.

Shadow avbröt sitt ätande.
"Varför inte?!" Sa hon anklagandr och försvarande. Hon stirrade nålar i honom.

Thomas såg surt på henne, kanske det var för att de verkade gilla varandra så mycket, men det tänkte han inte säga. "Strunt samma" muttrade han och såg ned i sin tomma tallrik.