PRS(Dragon Fantasy)

Stefan märkte knappt att hon stelnade till utan drog bara in hennes doft. "Vän" mumlade han igen ocj lät lycklig. Han såg upp på henne och innan han ens sagt något mer pressade han läpparnas mot hennes och kysste henne samtidigt som hans armar smög sig om henne.
Efter kyssen ramlade han ner i sängen helt, fortfaramde med armarna om henne. Sekunder efter somnade han och snatkade lågt.

Ina var stel hon gjorde inget motstånd då hon visste vad sin plikt var. Hon visste inte ens vad hon ville om hon ville detta eller ej.
"Stefan......" sa hon men tystnade genast, kyssen armarna allt gjorde henne förvirrad, rädd men ändå inte....

Stefan mumlade något glatt innan han sov tungt. I sömnen makade han sig närmare henne och mumlade hennes namn. Sttax tystnade han dock och sov lugnt.
Hans ansikte var utslätat och han hade et litet leende på läpparna.

Ina sov inte på hela natten, rädd men han bara som. När solen började stiga somnade hon slutligen, han skulle inte göra henne något, han sov lugnt som ett litet barn vid henne.

Stefan vaknade på morgonen med suddiga minnen. Han såg på Ina bredvid sig och tog bort sina armar. Vad hade hänt? Varför låh hon där?
Han tog sig upp och sträckte på sig. Han kände sig lite dimmug...Allt var dimmigt.

Ina vaknade då han började röra på sig. "Stefan." mumlade hon sömnigt och såg på honom innan hon trött tog sig ur sängen.
"Hur mår du? Huvudvärk? Vill du ha något att äta och dricka?" får hon fram mumlandes meden nigning.

Stefan såg på henne. "Vatten tack" mumlade han trött och gäspade lite. "Är trött, allt är suddigt. Vad hände igår?" Undrade han och satte sig på sängen igen.

Ina hällde upp ett glas vatten och gav till honom, "Du kom hem från krogen var full....." sa hon tvekade och fortsatte, "Du kysste mig, kramade mig." mumlade hon fram rodnade och såg ner i marken.

Stefan tog glaset och drack i djupa klunkar. "Åh förlåt mig!" Sa han förskräckt. Han satte ner glaser. "Snälla säg inte att jag gjorde något värre...".

Ina skakade på huvudet, "Nej." sa hon på något vis sårad över att han inte menat det men glad att han inte ville tvinga sig på henne. Han hade talat i sömnen med men det var inget hon tänkte säga, "Det gör inget." sa hon i alla fall lugnande oförstående varför han bad om ursäkt i det han var i sin fulla rätt att göra.