Ghost Hour [Rollspel]

(Well, Idk where anyone is... and I've not been reading enough to know stuff.)

"Birdie, känner du igen den här?" Frågar Aden och pekar på en tavla som hängde på väggen. Birdie ser på den.
"Jo, jo det gör jag. Den var med i andra säsongen." Svarar Birdie. Aden ler och nickar.
"Exakt, visst fanns det någon trappa till den stora salongen där?" Frågar Aden. Birdie tänker efter en aning.
"Jo, men den hängde på ett annat ställe då." Svarar Birdie.
"Åh... du har rätt. Förresten, borde vi se efter vad det var som lät förut?" Frågar Aden aningen frågvist.
"Pistolen? Nej, jag tror inte det behövs." Säger Birdie och testar en av dörrarna, den öppnas upp och Birdie tänker inte direkt efter innan hon stiger in i rummet.

(( jag och Afrodite är på andra våningen i sjukstugan and that's kind of it mate ;' ))

(AlexZz: En samanfattning om du vill ha den, om inte så klickar du helt enkelt inte på spoilern:
)

((Jag är i ett rum någonstans innanför entréhallen))

Det är ingen tvekan om saken - det är en röst som Patrick hör. Och inte bara det, ljudet av ett dörrhandtag förklarar för honom att någon är i närheten - bara några dörrar bort. Åratal av arbete på fältet och gamla polisfilmer varskor Patrick om att det med största säkerhet är förövaren själv som utan minsta oro befinner sig bara några väggar bort - och då han inte har något annat att gå efter bestämmer han sig för att försöka ta sig närmare.

Det är bara en rumsdörr som är öppen bortsett från de vars rum Patrick redan har "utforskat", så det är inte vidare svårt att lista ut var förövaren befinner sig. Med ryggen mot väggen utanför rummet och med ena skulderbladet tryckt mot dörrposten tar Patrick ett djupt andetag innan han kastar sig in i rummet, fintar eventuella pistolskott och snabbt skannar av rummet innan han kastar sig över den kvinnliga siluett som befinner sig därinne.

(Just one last one... )

Hon känner hur han rycker till men låtsas inte om det, både för hennes och hans skull, ler smått åt Josephs självsäkerhet medan hon gör resten snabbt. Tvättar såret igen efter att ha torkat det, smetar ut en smärtlindrande salva som även tydligen ska läka och sedan bandagerar hon om det, tillräckligt hårt för att blödningen ska sluta men tillräckligt löst för att hans arm inte ska "somna"...
"Ja", skrattar hon sedan smått. "Du skulle förmodligen ha charmat dem till döds ifall du inte fått rollen. Med din accent och allt... Du är ju dödsfarlig då", ler hon samtidigt som hon avslutar arbetet och börjar plocka ihop sakerna och bära tillbaka dem. "Kakor?" frågar hon sedan, fortfarande leende.

(Var inte maten förgiftad, jag vet inte hur ni ska få reda på det men min karaktär fick i alla fall reda på det av en lapp.)

(Det är inte direkt som att huset vill hjälpa en så den där lappen kan lika gärna vara falsk som den kan vara sann.)

(Det har du rätt i!)

((antar det var mig som Patrick attackerade?))