Rollspel för flera

"Och jag hann inte ens göra något!" sa Myrna surt.
Hon stängde fönstret och sprang ut till Kyran och de andra. "Allt är borta, frid och fröjd, inget hände glöm bort allt och lev livet som ni alltid gjort" sa Myrna högt och drog med sig Kyran ut från bordet.

Jag pustade ut och kollade runt på gården. "Vi får väl göra klart stallet nu." sa jag. Men då kom barnhemsföreståndaren.

Kyran hann inte ens krypa ut från under bordet förrän Myrna dök upp och drog med sig honom.
"Är allting verkligen frid och fröjd?" frågade Kyran då de andra barnen försvunnit utom hörhåll. "Eller var det bara något du sade?"

"Var är barnhemsföreståndaren?" Sa jag.
Jag såg henne ingenstans och antog att hon stuckit.

"Såklart allt är frid och fröjd!" Ljög Myrna.
Hon var verkligen inte bra på att ljuga men försökte så gott hon kunde.

(TildeW: Vart någonstans är du? Det blev lite förvirrande.. O.O Är du på barnhemmet? Och isf vart på barnhemmet är du?))

"Är du säker?" frågade Kyran. Han misstänkt starkt att hans syster ljög. "Kan vi inte gå ut och fråga dem andra vad det var som hände?"

"Ja jag är helt säker! Men visst, vi går väl ut till de andra och frågar vad som hände." Myrna gick in i köket och öppnade fönstret igen, hon hoppade snabbt ut ur det och tittade bakom sig efter Kyran.

"Gå in!" skrek barnhemsföreståndaren till oss. Vi gick in och jag gick och la mig. Nu ville jag sova. "Om något händer säg till mig skrek jag högt så att hela barnhemmet hörde.

((Inne i barnhemmet))

Jag gick efter Soyom.
"Du!" Sa jag efter honom. "Kan jag prata med dig?".
Jag tog tag i Soyoms arm.

(Jag hoppar också ur ^-^)