Cirkeln rollspel

Embla kommer in i matsalen och ser folk diskutera runt omkring. Alla bord är upptagna och hon slår sig ner vid ett bord där några häxor verkar lära känna varandra och visa varandra deras krafter. Embla har aldrig gjort det, hon vet bara vad hon har för krafter, men hon har inte använt dem på andra någon gång. Hon hoppas att de inte kommer fråga henne som vanligt, men har hon satt sig där får hon väl stå ut med konsekvenserna om de frågar.

"Hej du!", säger Oskar till den nya häxan samtidigt som han sänder ut en tanke till Celeste och Quita: "Låtsas som om ingenting har hänt".

Sedan frågar han den nya häxan: "Så, vem är du då? Jag heter Oskar och det här är Celeste och Quita".

"Hej", säger Celeste till den nya häxan. Sedan tänker hon, och hoppas att Oskar ska höra;
Vad menar du? Ska vi inte låtsas om trähäxan?

Alex går vid trähäxans sida på väg mot skogen. Katten trippar bredvid honom. Han tittar upp mot trähäxans ansikte och ler inombords åt att hon har släppt sin okänslosamma mask. Han undrar om det ansikte hon bär nu möjligtvis kan vara hennes riktiga.

- Ska vi sätta oss där borta i gläntan? frågar han och pekar mot en öppning bland träden i utkanten av skogen.

"Hej." säger Quita.
Hon undrar lite över vad Oskar menar. Hon ställer sig upp och hämtar lite rostat bröd till sig och ett äpple. Sedan sätter hon sig vid bordet igen.

Embla ser på de andra innan hon tittar bort. Varför skulle de lägga märke till henne? Hon vill heller inte slösa för många ord på dem, inte innan och inte just nu
"Embla", säger hon därför kort och kollar bort efter att ha kollat på dem när hon sa det. Inte för mycket ögonkontakt, de kanske till och med verkar trevliga. Man ska inte förlita sig på personer om man inte känner dem och Embla vet varför hon känner så. Det har med hennes pappa att göra, men hon vill själv inte tänka på det.

"Fint namn!" Ler Celeste eftersom hon märker att denna Embla är blyg.

"Jag menar att vi inte ska blanda in fler i det här med trähäxan", tänker Oskar till Celeste och Quita.

"Vad har du för element och krafter då?, frågar han sedan Embla.

Ze nickade kort och gick dit. Hon sjönk ner vid gläntan med en tyst suck.
Hon satt helt stilla, nästan som om hon vore död, innan hon lyckades samla tillräckligt med mod för att tala:
"Vad vill du veta?"

- Du berättar givetvis vad du vill, svarar Alex. Men vi kan göra det enklare. Jag kan börja med att presentera mig.

Han var tyst en stund innan han fortsatte.


- Jag heter som sagt Alex. Jag är jordhäxa och kan känna andras känslor, både fysiska och psykiska, och mina lärare säger att jag med lite träning även kommer att kunna styra och kontrollera andras känslor. Sedan är det en sak till som har kommit på sistone...

Alex plockar upp en vass sten från marken och drar den mot sin arm samtidigt som han trycker spetsen mot huden. Endast ett rött märke bevisar att något hänt. Sedan tar han stenen i handen och kramar om den. Kvar finns bara lite små grus.

En stund sitter han bara där och blickar in i trähäxans blå ögon, men sedan börjar han berätta. Han berättar allt. Om sig själv och hur han träffade Celeste och Oskar, hur och varför de räddade trähäxan när hon var skadad, hur de sedan har känt sig tvungna att se till att inget ont händer igen. Slutligen berättar han om hur han träffade katten och varför de nu sitter här.

Alex återgår till att blicka in i trähäxans ögon och försöker förstå sig på hennes underliga själ. Han känner sig glad för att hon äntligen har vågad visa lite av sig själv. Alex funderar sig nästan bort medan han väntar på en reaktion.