Om du visste sanningen [Dramione]

super!! =)♥

Det sista kapitlet var BÄST

Kapitel 15 ~Madam Pomfrey



Dagen efter var jag egentligen frisk, men madam Pomfrey insisterade på att jag skulle stanna. Och jag protesterade inte, om jag skulle gå upp skulle jag bara behöva kämpa mig igenom dagen med gänget. Så när de kom sa jag helt enkelt att jag inte mådde så bra, och frågade om nån kunde hämta lite läxor. Jag visste att även om jag var sjuk så kunde jag inte stå över läxorna.
Sen satt jag där. Jag skrev en uppsats i trollkonsthistoria. Det var tyst och stilla, jag var ensam i sjukhusflygeln. Då och då kom madam Pomfrey in och kollade till mig. Ibland kollade jag på klockan.
"Malfoy?"
"Va?" Jag väcktes ur mitt pluggande. Madam Pomfrey stod framför mig.
"Vill du ha lite mat?" frågade hon. Jag insåg hur hungrig jag var och tackade såklart ja.
Hon satte fram rostbiff och potatis framför mig, och tog en tallrik själv.
"Så, hur mår du?" frågade hon nyfiket.
"I allmänhet eller nu?" frågade jag känslolöst. Hon skrattade lite.
"Nu, tänkte jag på men om det är nåt...?"
"Nej!" avbröt jag. "Jag mår bra, men jag borde nog gå snart."
"Malfoy." sa hon och tryckte ner mig i sängen igen. "Jag skulle se till att få din klädnad tvättad och hittade det här." Hon höll upp det blod- och tårfläckiga pappret.
"Ge hit!" fräste jag och sträckte mig efter pappret.
"Det tar jag hand om." sa hon. "Vem är det från?"
"Ingen." fräste jag ställde mig upp så at maten hamnade över hela golvet, tog tag i brevet och gick. Jag hörde hur madam Pomfrey suckade och sade:
"Renskrubba."

Istället för att gå till uppehållsrummet så gick jag till stora salen. Kanske skulle jag komma in och få tag på lite mat. Klockan var runt tre, men jag visste inte hur länge lunchen serverades på helger. Portarna stod öppna, så jag gick in.
Salen var tom, tom sånär på en ensam husalf som sopade mellan Slytherin och Ravenclawborden. När jag kom in kollade hon (jag hade aldrig sett en kvinnlig husalf, men den här såg ut som en skulle kunna se ut) upp på mig med skräckslagen blick.
"Jag bara undrade om jag kunde..." Men husalfen smet iväg, och jag följde efter. Hon sprang in bakom lärarbordet, ner i en gång där det var lågt till tak. Jag ställde mig på alla fyra och kröp efter.
Jag kom ut i köket, eller jag trodde att det var köket. Husalfer sprang fram och tillbaka iklädda enbart ett skynke med Hogwartsemblemet på. När en av de fick syn på mig stannade den genast.
"Vi har gäster!" pep den gällt. Alla stannade upp och kollade på mig med blickar jag inte kunde identifiera. Vad skulle hända nu? Skulle de hoppa på mig? Men en av alferna frågade:
"Vill herrn ha något att äta?" Jag blev så förvånad att jag bara gapade.
"Ja tack." sa jag matt och husalferna satte igång allihopa på en gång:
"Vad vill herrn ha?"
"Kaka?"
"Paj?"
"Tårta?"
"Saft?" Fat började bäras fram mot mig.
"Kan jag," började jag, alla alfer blev omedelbart tysta och stilla. Jag skulle märka mycket uppmärksamhet om jag hade en tårtbit med mig, så jag ville bara ha nåt enkelt. Det här stället var mitt. "Kan jag," började jag om, "få ett äpple eller två?" Husalferna såg lite missnöjda ut, men jag fick tre gröna äpplen och de sa till mig hur jag kunde komma in igen. Jag skulle kittla ett päron på en tavla.
Jag gick ut ur köket och ut på skolgården. Jag "trodde" att jag skulle hitta gänget där.

Superbra

Jag är lite efter alla men har precis läst första kapitlet och det var så spännande och AWESOME att jag bara råkade läsa ett "kapitel" till ♥
Haha Du skriver RIKTIGT bra hörru!! ♥
Dina person och miljöbeskrivningar och oslagbara!!!
Önskar att jag kunde skriva som du HP_Maja Detta är en ff som jag absolut kommer följa!

Taaaack!!! Även om jag "känner" dig och du inte kan skriva nåt dåligt taaaaack!!!! Glad glad glad!

Tycker såå synd om Draco, om ändå Hermione såg från hans synvinkel. (Även fast Draco har varit en skitstövel)

Kapitel 16 ~Trolldryck


Tillbaka till skolan, måndag. Helgen hade jag inte hunnit njuta av innan den var borta igen. Jag satt vid Slytherinbordet och åt frukost med Crabbe och Goyle. Pansy och Zabini satt och pratade med en av prefekterna.
"Vi har trolldryck nu va?" grymtade Goyle trött.
"Ja, och vi borde gå nu." sa jag med ett inslag av pappas släpiga ton. Jag ställde mig upp och gick utan att kolla om Cabbe och Goyle var efter. Lite bra saker hade jag lärt mig av pappa. Potter kom gående i korridoren.
"Kolla, är det inte Potter." sa jag lite väl högt så att alla i korridoren skulle höra. Potter kollade upp på mig och avbröt sin konversation med Weasley.
"Låt bli, Malfoy." hörde jag Hermiones irriterade stämma.
"Hermione." pustade jag.
"Något emot det?" fräste hon.
"Jag.." Jag tog tillbaka min gamla roll. "Nej, Granger." Smutsskallen Granger, rättade jag mig själv. Jag visste att varje steg mot mina vänner och den jag borde vara, var ett steg bort från Hermione. "Det gick bra på matchen märkte jag." fräste jag.
"Ja. Bättre än vad det går för dig. Du flög uppenbarligen på fel sätt." Han och resten av Gryffindorarna skrattade åt skämtet.
"Nästa år Potter, då du." Slytherineleverna log hotfullt. Potter drog upp sin stav, men professor Snape var redan på väg.
"Inga trollstavar i korridorerna." sa han lömskt. "Tjugo poäng från Gryffindor."
"Tjugo!?"
"Ja, Potter. Ska vi gå till klassrummet kanske?" Potter och Weasley såg ut som om professor Snape hade slagit till dem i magen.

Lektionen sniglade sig fram. Professor Snape gick runt och kollade i våra kittlar. När hon kom till min kittel viskade han:
"En salamandersvans, två varv åt medsols." Och mycket riktigt, drycken fick rätt färg och konsistens.
Han gick förbi Potters och sa högt:
"Kom nu allihopa. Potters dryck är... misslyckad." Jag slutade röra i min dryck för att kolla på Potters. Den var exakt likadan som min varit och jag visste svaret på frågan innan professor Snape sa den.
"Någon som vet hur man gör det här?" frågade hon och kollade med sig kyliga blick över fängelsehålan. "Malfoy?"
"Det vet ju alla till och med en smutsskalle vet det." Smutsskalle. ordet lät så bra. "En salamandersvans, två varv medsols." skröt jag.
"Tjugo poäng för Slytherin." Jag log stolt och Gryffindoreleverna stönade högt. Nu hade de förlorat tjugo poäng, och gett Slytherin tjugo. Jag gick med ett belåtet smil bort från Potters kittel.

Super bra

Taaaack!!!!
Meeen nån som har nån kompis som vill läsa...?