Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Jag klistrar på ett flin igen.
- Vad bra då! säger jag och går snabbare.
Egentligen vill jag bara slå sessan. Hon fattar ingenting! Hon fattar inte hur mycket bättre det är att vara ensam än att vara med...mig.

"Skit också!" skriker Lukas när vi kommer in i stallet. Jag skyndar fram till honom och ser oroligt på honom.
"Vad är det?" frågar jag oroligt.
"Bitterblue har inflammerat muskelsenan... Jag måste fixa ihop några örter. Jag måste rida ner till byn vid havet... vilket dock är svårt nu när Bitterblue inte mår bra", säger han lågt och förbannat.
"Ta Honungsbi", säger jag med en suck. "Long får rida på Tornado tillsammans med mig, han får ändå inte fly, och jag måste verkligen fixa mitt ärende. Och, Long, du ger mig dolken du har i skon", säger jag och räcker fram handen mot Long.
"Men..." börjar Lukas protestera. Han biter ihop käkarna men nickar sedan.
"Tack", säger han tacksamt mot mig. Jag ler när han hoppar upp på den ljusa ponnyns rygg.
"Förresten, Lukas! Du börjar mjukna!" ropar jag efter honom. Han ser på mig och skakar på huvudet.
"Nej, knappast. Om Long gör något mot dig så kommer jag flå honom medan jag skrattar åt hans skrik", säger han allvarligt och manar sedan på ponnyn. Vart alla andra hästar i stallet är är en riktigt bra fråga, som jag ställer mig själv.
"Long, dolken", säger jag medan jag minns att soldaterna borde vara nere vid gruvorna för att se ifall någon försöker smuggla något, det är säkerhetskoll idag. "Jaha... Då var det vi två då..." suckar jag medan jag går och hämtar min sadel för att sedan sadla Tornado. Sedan så väntar jag på Longs dolk innan vi kan hoppa upp på Tornados rygg.

- Men vad faaan? gnäller jag, Jag vill ju sitta på ponnyn!
Jag skrattar lätt och ler mot Lukas.
- Jag skriker inte när jag har ont, jag rynkar på näsan eller skrattar.
- Och jag gillar inte att lämna ifrån mig dolken. Jag behåller den tack.

"Och då får du gå hela vägen, ge mig dolken", säger jag och räcker fram handen igen. "Det är en bit dit vi ska, ska du veta", säger jag.

- Jag vill ha den till hands. Det är bara du och jag, och folk som lärt sig det - inte många - som vet att man kan ha dolken i kängan, och säg mig: Vad händer om någon tar oss? Det kommer ju definitivt ta dina vapen då de är fullt synliga eller hur? Jag vill ha min dolk, jag tänker inte följa med annars.

"Long. Ge mig den där dolken! Du kommer sitta bakom mig och kan skada både min häst och mig. Om du skadar Tornado kommer jag aldrig förlåta dig! Tvinga mig inte att ta till 'jag är din prinsessa' kortet, för jag avskyr det, men jag använder det om jag måste. Plus, du anar inte vilka vapen jag har i den här klänningen, du skulle bara ana", flinar jag sedan. Som jag minns det så har jag på mig fem knivar och tre dolkar, om jag minns rätt. Och då har jag inte ens räknat de vapen som är synliga. Tack och lov för specialgjorda klänningar.

- Nej. Jag har ingen nytta av att skada varken dig eller din häst, jag har dolken så är det med den saken!

"Long... Ge mig den fördömda dolken!" utbrister jag och Tornado frustar till av skräck. Jag skyndar mig mot honom och stryker honom över manen.
"Så ja, gubben", mumlar jag. "Inget att oroa sig för. Känn efter. Ingen här, ingen fara. Jag lovar", fortsätter jag mumla.

Jag ler lite.
- Ni tar väl hand om er häst ser jag! mumlar jag tyst för att inte skrämma den stackars hästen igen. Jag får syn på en vit häst långt borta, uppe på bergen som galopperar helt ensam. Jag ler stort och kisar för att se hästen bättre. Den ser ut att lysa.
- En flodfåle....mumlar jag tyst och stryker mig över hakan av förundran. Det är inte ofta man ser en sån häst i trakterna.

(...flodfåle, fint namn -.-'

"Nä, nä, tänk inte ens tanken! Den hästen rör du inte! Du ska upp på Tornado, kom nu", säger jag irriterat. "Va glad att jag inte gillar prinsessa kortet... Men, om du skadar mig ska du veta att Tornado förmodligen kommer stampa ihjäl dig, och skada honom så dödar jag dig", säger jag allvarligt och ser på honom och sedan på Tornado.
"Han ska upp på din rygg nu tillsammans med mig, men om du tror att han ska skada någon av oss så är det helt okej att döda honom, förstått?" frågar jag Tornado. Till min glädje frustar han till och nickar. Jag strålar när jag hoppar upp på hans rygg och ser sedan på Long. "Kom igen nu."