JuliaE och Jessica Thonks

"TA DET LUGNT MÄNNISKA! Eller nej demon.." Fräste hon till och himlade med ögonen.
"Den kommer knappast ramla av för att du rycker i den, det gör bara ont" Fräst hon igen och suckade smått då Four kastade en blick bakåt.
"Vänta lite nu, är inte du Loinirs son? Eller har jag helt fel nu?" Sa Max förvånat tillslut och granskade honom.

Silan slutade faktiskt. Han blängde på de alla. Han hatade det här. "Ja det är jag" fräste han till Four.
Han önskade att han vore en aning starkare som demon, för när demoner nådde en viss styrka så kunde de förvandla sig, till djur. Hans far kunde förvandla sig till en räv, så listig som han var.

"Wow, ganska nice fångst Louise" Flinade Four då dom kom ut på en stor än som bredde ut sig flera kilometer framöver med några enstaka buskar.

Silan gick på och muttrade bara. Han ryckte inte mer i handklovarna, men vilja i alla fall. Då de kom fram till ängen stannade han till. "Vad ska vi göra här?".

"Haha å lilla vännen, Orcer. Spanare som vi dödar bara eftersläntrare för tillfället och tar reda på vart deras läger är. Dock är det nog i skogen där framöver" Sa Max och kastade en kort blick bakåt. Louise gjorde några grimaser när han pratade och suckade.
"Han tror han vet allt..." Suckade hon lågt så det inte skulle höras.

"Och varför har ni med mig?". Han tänkte inte hjälpa dem. "Jag kan lika gärna ropa högt så är det kört för oss alla". Han log lite, det var faktiskt en ide.

"Aww hur gulligt, du kommer vara lika knäckt som alla de andra demonerna kommer bli då" Flinade Max och ryckte smått på axlarna då skogen började träda fram.

Silan blängde på honom. "Bryr jag mig inte om". Han fortsatte dock gå då han inte hade något val med handklovarna. Och han skrek inte, ännu.

Louise himlade med ögonen en aning.
Efter bara några minuter kom dom in i skogen, det var mörk och kall känsla över det hela då Louise ryste.
Hon stannade snabbt till och drog med Silan in bakom ett träd.
"Skriker du nu, då lovar jag att jag halshugger dig på fläcken!" Fräste hon i hans ansikte.

Silan fnyste till och log lite. "Tja, om jag skriker så hinner nog orcherna komma innan du halshugger mig". Men han nickade dock sakta. "Visst, men du.." Han blev fundersam. "Varför tog din pappa bort kontrollen, eller ja trodde att han gjorde det....":