Hermione Jane & Sofia-Potter

Jag tänkt visa och berätta allt om oss

När jag kom hem var klockan ganska mycket. Så jag gick och la mig igen.

Jag suckade.
Nu var det kväll igen.
Solen lämnade himlavalvet och mörkret tog över.
Jag kände ett underbart pirr i magen varje gång jag tänkte på Leah.
Vad var det för någon känsla?

Jag satte mig på den lilla soffan och satte på Rolling Stones.
Det var en bra grupp.
Jag kunde inte låta bli att tänka på Leah.
Jag suckade igen och vände långsamt huvudet mot väggen.
Jag såg Estelle, hon satt och läste i en tidning.
Jag suckade ännu en gång och vred huvudet mot det öppna fönstret.
Något sög i mig att hoppa ut och raka vägen mot Leah men ändå gjorde jag inte det.
Min kropp lydde mig inte.
Just i denna minut, denna sekund kunde tårarna komma.

När jag vaknade kändes det väldigt bra. Som om någon hade gett mig min högsta önskan. När min kusin hade släppt av mig vid skolan började jag gå mot klassrummet med hopp om att han satt där inne.

Jag, Estelle och Edmund var ute och jagade, skolan började men först måste vi ju vara mätta.
" Du träffar inte människotjejen " sa Estelle
" Äh, nej " sa jag

Till min besvikelse var han inte där. En av mina riktiga vänner kom fram till mig. Hon log och kramade om mig.
"Äntligen här. Mamma tjatade hela morgonen. Jag skrattade.
"Du hänger väl inte med dendär konstiga nya killen?" Frågade hon sedan. Jag skakade på huvudet.
"Nej. Det gör jag inte" sa jag. Vi satte oss ner vid en bänk.

Jag suckade och skrek, rakt ut.
Mina tomma känslor rusade runt i kroppen.

När lektionen började tog jag fram mitt block och började anteckna. Jag sneglade mot dörren hela tiden.

" Vad gör du?!" Sa Estelle
" Varför bryr du dig?" Sa jag
" Andra vampyrer kan höra dig!" Sa Estelle
" Och?" Sa jag
" Fån!" Röt Estelle

" Jasper, om du inte mår bra så stannar du hemma!" Sa pappa
" Fint, lämna mig nu!" Sa jag

När lektionen var slut insåg jag att han inte skulle komma. Jag satte mig på en bänk.