{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Nu såg Michael den stora valvöppningen i slottsmuren. En ensam vakt stod stel frusen och såg på Michael då han beordrade Keima att galoppera fortare. Snart var den stackars vakten en död liten sak, och Michael ursäktade sig tyst medan han i full fart red sin häst ur Randas kungarike.

Evin såg på vakten, hon gillade det inte men vad skulle hon göra? Hon var nu en brottsling, en som de kunde sätta efter och hon red med någon form av adelspojke. De skulle snart sätta efter dem men hon red på efter Michael, rädd men ändå nöjd med hennes val.

Nu, efter timmar av ritt i komplett tystnad var de nära gränsen till Kung Randas kungadöme. Michael stannade in och väntade på Evin. Han skrattade lyckligt och kastade henne en bit majsbröd, och en liten plunta med dricka. Vilken slags dricka visste han inte, men det var säkert inget problem. "Jaha, vart önskar fröken snabb spendera natten? Och bara så att du vet är min kropp inte tillgänglig inatt." fnissade han glatt. Michael mådde alltid bättre i det fria, och just nu lyste hela han av lycka.

Evin log lätt och fångade brödet och pluntan. Han skrattade, vilket hon tyckte var något ovanligt. Hon skrattade sälla, hon mindes inte när det sist var, om hon någonsin gjort det. Han verkade vara så glad och fri trots allt.
"Jag gör aldrig sådant frivilligt, så du kan vara lugn." sa hon och rynkade pannan åt bara tanken. Hon visste att vissa faktiskt njöt av det, hur nu det var möjligt.
"Men vi kan spendera natten i skogsbrynet där." sa hon och nickade en bit bort mot en skog.

Michael skrattade ännu högre och satte sedan fart på hästen, red den mot skogsbrynet som Evin pekat på. "SISTEN DIT FÅR SÄMSTA SOVPLATSEN!" utropade han glatt.

Evin log lite roat och satte sedan efter honom. Men hon var alltför långt efter att komma ikapp så han hann före. "Så välj sovplats du." sa hon och hoppade av hästen. Hon hade knappt lett på hela tiden, och skratta skulle aldrig komma för henne.

Michael sprang runt i en cirkel och började helt oväntat dansa krigsdans. Efter ett tag kastade han sig nöjt ner på marken. Helt svettig var han, och lycklig, men det hade vart bättre om han kunde få Evin att skratta. "Nu lilla flicka, ska du lära mig att tvätta kläder. ÅH! Jag slår vad om att jag kan få dig att skratta minst en gång under färden till Ror!"

Evin såg förundrat på honom, han var inte riktigt klok tänkte hon och sadlade av hästarna och började fixa med lägret.
"Tvätta kläder gör man i vatten, varmvatten är bäst. Hämta vatten så gör jag upp elden." sa hon och undrade varför det nu var så viktigt att tvätta, mat var väl viktigare?
"Varför ska jag skratta?" sa Evin oförstående, varför skulle han? Varför var de så viktigt?

Michael skakade leende på huvudet men lydde Evin. När han kom tillbaka med vatten drog han av sig tröja och strumpor. "Puh, vad hungrig jag är!" utbrast han och log barnsligt. Han visslade lite på en melodi samtidigt som han rev sig fundersamt över den platta magen.

"Och hur hade du tänkt att ordna med mat? Det är onödigt att ta på det du tog med." sa hon och såg på honom, "Varför ska du tvätta egentligen?" sa hon men bara skakade på huvudet och hällde vatten i grytan för att värmas över elden hon tänt.