PRS(Wolf)

Nathan bet sig hårt i läppen. "Jag är ledsen...". Han såg vattnet i hennes cell.
"Kom, du får vara i mitt rum, jag har försökt täta springorna där så det borde inte vara så mycket vatten". Han låste upp dörren.

Jag snyftade till svagt och reste mig upp. "Tack Nathan", sade jag och följde efter honom.

Nathan var tyst och ledde henne till sin hytt och öppnade upp dörren. "Stanna här och kom inte ut, jag hämtar dig när det är lugnt...".
Han vände sig om. "Och...jag förstår lite...Jag höll på att drunkna en gång...när jag var fem".

Jag nickade tyst och slog mig ned på hans säng. Där satt jag under tystnad och studerade täcket.

Nathan stängde dörren bakom sig och gick snabbt upp där det nu regnade också. Skeppet krängde omkring på vågorna.
Han tog genast hinken och började ösa vatten.

Jag lade med ned på sidan och stirrade in i väggen. Illamåendet började återkomma tillsammans med hungern och det oändliga gungandet.

Under gungande så åkte Nathans låda fram ur golvet och slog i väggen så att innehållet skakades omkring.
Nathan var verkligen orolig, vågorna var ås höga....Om någon av de kom för nära kanten skulle de spolas av skeppet.

Jag ryckte till då Nathans låda slog i väggen. Jag kikade ned på den och såg några av hans knivar ligga på golvet. Med viss möda tog jag mig fram till dem.

Nathan såg en stor tunna fylld med torkad fisk som höll på att åka över kanten. Han kastade sig snabbt efter den och höll fast den. Vågor sköljde in över däcket och gjorde de alla sjöblötta. Det hördes åskmuller i fjärran också.
Det här var sådant väder som ingen ville uppleva, som pirater till och med berättade spökhistorier om.

Jag tog med stor försiktighet upp Nathans knivar och lade tillbaka dem i lådan. Det var vatten på golvet och vinden ven i springorna mellan brädorna. Jag vred ur vatten ur tyget och önskade att Nathan skulle komma tillbaka snart.