Snurra min jord igen

Kanske lite...

hej kära läsare! Jag vill be om ursäkt för min sjukt dåliga uppdatering, jag skäms.
Hoppas alla har ett bra sommarlov, jag själv har varit i Grekland och sedan har jag bara njutit av värmen. Alltså har det inte blivit alls mycket skrivande för min del.

Men nu har jag fixat ihop ett kapitel och jag hoppas att det fortfarande finns några där ute som vill läsa!

OBS! Detta inlägget innehåller en del våld och kanske är lite känsligt för vissa, det är bland annat varför jag satt PG-13 som rating. Men vet ni att ni är känsliga för våld och sex så läs inte!!

Kapitel 18

Jag slog upp ögonen och stirrade upp i taket, minnena kom tillbaka. Hur länge hade jag legat här? Jag drog upp armen för att se vad klockan på min handled visade, då kände jag hur öm jag var i hela kroppen. Det var som att smärtan från armen spred sig vidare i resten av kroppen.

Klockan var 15.00, jag hade legat här i 3 timmar. Tanken gjorde mig rädd, 3 hela timmar. Och ingen har hittat mig, har ens någon märkt att jag är borta? Jag reste mig sakta från golvet men när jag försökte ställa mig upp så orkade inte min kropp. Jag satte mig på knä ett tag för att återhämta mig och få in så mycket syre som möjligt. Ännu en gång provade jag att ställa mig upp, denna gång gick det bättre. Jag kom upp på fötterna och grep tag i hyllkanten när jag vinglade till.

Jag hade missat lunchen, och min mage kurrade för fullt. Jag gick ut till klassrummet som var tomt och så smög jag försiktigt ut i korridoren.

Jag hörde röster som tillhörde några äldre killar. Jag kände igen rösterna men jag kunde inte placera dem, men en liten panikkänsla dök upp inom mig och jag förstod varför nu, det var Andrews röst jag hörde. Jag kände panikångesten stiga och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste att de skulle komma fram runt hörnet i korridoren, alltså kunde jag inte fortsätta framåt. Jag gömde mig snabbt bakom en staty längs väggen och väntade tills de kom gående mot mig. Det var Andrew och hans kompis Dolohov. Jag kikade försiktigt genom statyn när de närmade sig. Nu var dem nära mig, bara tre meter ifrån och plötsligt så stannade Andrew upp.

”Fan, jag glömde trollstaven i klassrummet. Gå du till sällskapsrummet så syns vi till nästa lektion.”

Dolohov bara ryckte på axlarna och gick bort i korridoren, Andrew stod kvar och stirrade efter honom och när han försvann utom synhåll så harklade han sig

”Spionerar du på mig Kingsford?” Han kollade inte åt mitt håll och jag förstod inte hur han visste att jag var här. Hur kunde han ha sätt mig? Jag blev så fylld av panik att jag inte fick in någon luft. Jag försökte ta lugna andetag men när han vände sig mot mig så började mina händer skaka.

”Jag vet att du är där bakom, vågar du inte komma fram och prata lite?” Jag kunde se det välbekanta flinet som blottade hans vita jämna tänder. Jag kunde inte röra mig, inte en centimeter.

När jag inte kom fram så gick han mot mig och innan jag visste ordet var så stod han framför mig. Hans blick mötte min och jag kunde höra hur min andning var ojämn och jag kände hur min kropp skakade okontrollerat av panik. Han pressade sig närmre mig bakom statyn så jag fick den vassa kanten i ryggen, där smärtan redan var outhärdlig. Jag kvävde ett skrik och bet mig hårt i läppen, han smekte mig på kinden och neråt halsen och när jag vände bort mitt ansikte så grep han tog om min haka och tvingade min blick att möta hans.

”Du behöver inte vara rädd för mig. Jag kommer inte göra dig illa så länge du inte ger mig en anledning till det.”

”Vad vill du?” Det var knappt att min röst bar upp den korta frågan.
”Vad jag vill? Jo du Melissa, jag vill jävligt mycket. Jag vill ha dig, jag vill känna varje detalj av din kropp. Och jag kommer inte göra dig illa om du inte sätter dig själv i skiten”

Jag skrek, det högsta jag kunde. Jag skrek bara rakt ut, samtidigt som jag ropade på hjälp. Andrew satte sin hand hårt för min mun samtidigt som han tryckte mig hårt mot väggen.
”Jag varnade dig, det verkar som att du inte vill att jag tar den vänliga vägen”
Det fanns ingenting med Andrew som var vänligt. Ingenting.

Han drog mig bort från mitt lilla gömställe och föste in mig i ett olåst klassrum. Plötsligt var hela han över mig, han kysste mig hårt och slängde mig mot en bänk. Han drog av min tröja så att knapparna på min blus gick sönder och så smekte han våldsamt mina bröst. Hela min kropp skakade, tårarna rann ner från mina kinder och jag bad honom att sluta. Det gjorde han verkligen inte.

Jag gav det en chans till och tog i och skrek det högsta jag kunde på hjälp, jag försökte sparka till honom och slå han men han tryckte bara ner mig mot bänken. Han satte ena handen framför min mun och den andra handen drog han upp min kjol och gick innanför mina trosor.
Nu var det kört, det var bara att ge upp nu. Han hade vunnit, om jag inte skulle ge mig nu så skulle det bli värre än någonsin.

Plötsligt flög dörren upp och någon skrek högt en trollformel och plötsligt hade Andrew flugit tvärs över klassrummet och landat medvetslöst på golvet. Jag stirrade mot dörren, det var Sirius Black som stod där.

Aaaaaaaaaa!!!!!!! YEEES, SIRIUS IS BACK!!!!!

Så JÄVLA BRAA!! Sirius! Sirius!


Bara på ett litet ställe; sätt stavas sett (rätta mig om jag har fel.)


Men herre gud, det är inget! Din talang går i taket! Är det överhuvudtaget möjligt att skriva som du gör?

Kommer tyvärr inte hinna läsa den här, läser sjukt många fanfictions här på Mugglis just nu, och kommer nog inte klara av att börja läsa en till

åhh, vad det är spännande!!

Haha åhh tack!! Haha jo jag märkte det, försökte ändra det igår när jag la ut det men det var helt konstigt(gjorde från mobilen) men tack ändå för din uppmärksamhet

Nemas problemas.

Hoppas inte Sirius missuppfattar allting nu!

Tack för taggningen, verkar jättebra!