Privat Twilight rollspel.

Kevin nickade och packade snabbt ihop det han skulle ha med sig.

Su väntade till Kevin var klar och började sedan springa, hon sträckte ordentligt på benen och skogen susade fram.

Kevin sprang tätt efrer Su till staden ocv stannde då han kände lukten av människor.

Su hörde Kevins steg stanna samtidigt som hon kände doften av människor, det blev för mycket av hon tappade kontrollen.
Helt ljudlös joggade hon och människorna blev minst sagt förvånade när hon plötsligt stod mitt ibland dem, solen sken och lät henne bada i sitt eget sken.
Det var nog ett sorts läger, barn i olika åldrar och vuxna som nog var föräldrar och ledare.
Hon började med ett barnen. Den oskyldiga smaken gjorde henne en sekund förvirrad, men hon fann sig snabbt.

Kevin sprang fram til Su.
- Nej ! Skrek han och drog loss henne. vad håller du på med ? Alla ser ! Sade han och såg på människorna som stod samade runt dem. Han fräsre och de flesta backade någea steg.

-Släpp, väste Su, nu. Jag vet vad jag gör! Alla kommer vara döda innan något har hänt, argt såg hon på Kevin.
Hon var arg. Hennes koncentration var bruten och människorna verkade vara fler än innan, men hon visste också att hon skulle kunna om inte dricka, döda alla.
Hon gjorde ett ganska lamt försök att ta sig fri.

- Nej ! Sade Kevin bestämt och höll kvar Su.

-Om du inte gör det borde du ha en riktigt bra idé till hur du ska få människorna framför dig att glömma, och du vill väl inte att barnet slutar som vampyr? Eller du kanske vill det?
Su var nu både arg och rädd, om han nu släppte henne skulle det kunna ordna sig, men han verkade inte ha det i tanken.
Ett vampyrbarn klarade hon sig också utan.
Hon sparkade Kevin hårt i benet, hon hade en fördel om det skulle bli strid, men hans extrema styrka krympte den fördelen.

- Helldre dricker jag blodet ur barnet än låter henne bli en vampyr ! Väste Kevin och klämmde hårdare på hennes axel. Han var starkare än de flesta andra vampyrerna som inte åtvmänniskor.
Människorna som stod flockade runt dem backade några steg. Poliserna hade kommit dit och stod nu och såg på Su och Kevin föratt de inte vågade gå närmare.

-Släpp. De tittar, det är poliser här. Alla måste dö fort. Hjälp mig då! Su viskade åt Kevin så att ingen skulle höra henne.
Ögonpar fanns överallt (det kanske var en överdrift) och blodet lockade Su mer än någonsin.